Jaha.
Nähä.
Imorgon börjar min första "arbetsvecka". Kommer vara på Mamas Retro på tisdag, torsdag och fredag, tio timmar sammanlagt. Var där i fredags och jag är så glad att jag fick nys om deras verksamhet, att jag får vara där, att jag tycker om dem och att jag är omtyckt. Min arbetsförmedlare har tydligen inte gått att få tag i ordentligt, trots att Bea och An-Cii (de som driver Mamas Retro-projektet) jagat henne, men vi orkar inte vänta på formella grejer så jag börjar redan nu. Hon och försäkringskassehandläggaren gav ju grönt ljus, så jag tänker inte gå och känna mig rastlös och bortglömd bara för att de dröjer med sina djävla papper.
Har ångest. Fick en humörsvängning för en liten stund sedan, vände verkligen på en femöring. Det krävs så patetiskt, skrämmande och ynkligt lite för att min störda hjärna slår undan benen för mig och negativa tankar forsar fram och nästan dränker mig. Förstår inte hur all skit får plats inne i mig, hur den ens gå att hålla i schack de stunder då jag mår bättre. Är det något min hjärna är duktig på så är det att skena iväg, hitta kopplingar och kunna associera så vitt och brett att jag tappar bort mig (och alla andra).
Orka.
Vill klösa sönder mig själv och be hela världen dra åt helvete.
Ibland önskar jag att jag verkligen VAR ensam i hela världen. Allt och alla bara stör mig. Vill vara ifred med Tetris och ingen annan, bara sitta på ett berg, i en skog, i en glänta, och titta rakt upp i natthimlen och evigheten och veta att jag och en hund är allt som finns.
Is there anybody out there?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar