Oj. Det var visst jättelänge sedan jag skrev här senast. Fy på mig.
Min ursäkt är dock godtagbar; jag har flyttat och förutom det så har jag fullt upp med jobbet och det vardagliga livet. Dagdrömma om resan till USA i juni, fixa och dona i nya lägenheten, försöka hålla balansen inombords. I det stora hela mår jag bra, bättre än på länge, men vissa element av oro och gammalt groll finns kvar som alltid. Jag känner mig lätt rastlös, och får rastlösheten inget vettigt utlopp så kommer tomhetskänslorna och gnager och tär.
Jag känner mig hemskt okoncentrerad just nu men vill ändå skriva av mig lite, så jag resumerar livet just nu i punktform istället:
- Tittar mycket på Big Brother, är kär i deltagaren xLarsx och har skickat ett kärleksbrev till honom som han fick läsa upp inne i huset. Magiskt.
- Har världens jobbigaste längd på mitt hår, det är en pina att låta håret växa ut men jag vill ju så gärna ha långt rufs igen...
- 30/8 skall jag se Lady Gaga i Globen i sällskap av underbara vänner, vi har ståplats och det kommer bli så djävla roligt.
- Jag saknar att rida, att dansa och att åka rullskridskor, men är för trött/lat att göra något åt saken. TV-soffan är mer lättillgänglig.
- Ibland förstår jag inte hur Erik orkar med mig. Allvarligt talat.
- Lite som föregående punkt, men jag börjar komma allt mer och mer till insikt av hur fucked up jag varit i många avseenden under många år. Kanske blir de sakerna mer synliggjorda just för att distansen ökar mellan mig idag och borderlinetrasan jag var förr? Jag kan verkligen inte påstå att jag är helt problemfri eller "bra" än, men det är å andra sidan ingen människa i hela universum heller. Det känns ganska märkligt att plötsligt slås av tankar på att hoppsan, jag har verkligen resonerat eller reagerat eller hanterat saker och ting helt sjukt i huvudet emellanåt. Eh.
- Jag är mäkta trött på mina fysiska ärr och vill tatuera över dem. Jag skäms inte över dem, har aldrig gjort och kommer aldrig att göra det, men ja... Jag är trött. Vill inte ha dem som ständig påminnelse. De får min hud att se onödigt korvig och nästan lite märkvärdig ut. Om någon vill sponsra mig med kanske femtio tusen så att jag kan täcka dem med bläck- varsågod, tack gärna.
- Jag älskar min familj och önskar att jag träffade Calle och Anna oftare, och i samma svep vistades mer på Öland.
Nu skall jag gå och läsa Dostojevskij, konstigt nog så stör mina koncentrationssvårigheter sällan konsumtionen av skönlitteratur. Hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar