Sedan sist: virusinfektion, Cocillana, utslagen. Sova en natt i Eriks jättestora säng och minnas vad som gör kampen värd något. Åka till Danmark med mamma i fyra dagar, köpa tjejskor och gå på zoo och tappa bort ett armband för tusen spänn (och sedan hitta det).
Jag fortsätter att svullna i fläskkroppen, mamma sa på ett icke illa menat sätt att jag allvarligt talat ser gravid ut. Och det gör jag. Det är inte roligt.
På måndag har jag tid med min läkare efter individualterapin. Hon är en dum kossa, men förhoppningsvis bättre än ingen hjälp alls. Det är INGEN som frågat hur det gått för mig sedan medicinen satts ut, så jag bad dem att fråga mig... Hur jag mår... Hur det går... Jag ber dem alltså att bry sig. Pinsamt. Jag tänker säga att om jag kommer upp i sjuttio kilo så kommer jag byta linje och gå in hårt med självmordsförsök och annat fint tills de hjälper mig. Jag kan stå ut med att ha en ful hjärna i en fin kropp, eller en fin hjärna i en ful kropp, men när allt blir fult så går allt åt helvete och jag köper det inte. Då gör jag slut.
Idag har jag huvudvärk, tvättar, kliar sönder ansiktet, skolkar gruppterapin. På lördag skall jag gå modell för Lovis examenskollektion när Tillskärarakademien har sin stora avslutningsshow i Göteborg. Ungefär åttahundra människor kommer kolla, filma och fotografera. Kul att vara tjock och ful då. Uh. Har sagt upp platsen på hunddagiset också. Jag gjorde det inte ens personligen, utan bad min kontaktperson göra det. Heja mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar