We are the pixels on a screen and we feel nothing

Jag vet inte hur jag mår, så jag försöker att inte må alls. Vissa timmar, stunder, glimtar så mår jag riktigt bra, jag känner mig stark och glad och tycker om livet, hungrar efter mer. Men de flesta stunder, de som väger tyngst hur gärna jag än inte vill det, så rotar jag runt i samma gamla tvivel och trötthet som vanligt utan att hitta något vett någonstans... Känns som att jag kommit åt någon stor pausknapp, snoozat hela alltet. Är nästan ständigt asocial, försöker undvika så mycket, komma ifrån. Håll er borta, jag är ingenting att ha! Vill inte, kan inte, orkar inte. Bara ibland när jag är lite onykter eller blir glad av hundar eller känner läppar mot mina och händer på min kropp.
Men snart blir det ljusare och varmare, herredjävlar vad jag längtar till sommaren. Den MÅSTE bli bra.

Vem är det som har gjort dig så illa, Linnéa?
Vem är det som har gjort dig så ont?
Vem var det som fick dig att bli så rädd, Linnéa?
Vad är det som skrämt dig så?

Vem var det som lade något svart i dina ögon?
Det där som aldrig vill gå bort
Hur kunde någon vara så elak, Linnéa?
Hur kunde någon vara så dum?

De tog karamellerna du gömt, Linnéa
De var inne på ditt rum
Det var precis som du redan visste, Linnéa
Det går inte att lita på någon

Och fan, fan, vem gick på din blomsteräng?
Gick på din blomsteräng, Linnéa?

Åh Linnéa längesen, Linnéa längesen, Linnéa
Åh Linnéa längesen, Linnéa längesen, Linnéa

Vilken tur att du hittade den där dörren, Linnéa
Den de andra inte visste någonting om
Åh, du kunde gå en stund på ängen
Visa dem att du bestämmer, Linnéa

Åh hämnden är ljuv eller hur, eller hur, eller hur, Linnéa?
Åh vem som helst duger, eller hur, eller hur, eller hur, Linnéa?