We are the pixels on a screen and we feel nothing

Som ett svart hål. Så känns det inuti. Jag suger sönder hela djävla universum, för trycket utifrån är så hårt. Nu.
Det bara smäller till i skallen, och sedan ligger jag där helt mosad av ångest. Allt är fult och kantigt och tungt och jobbigt och drygt och djävligt. Allt och alla kan dra käpprätt åt helvete. Låt mig vara annars spyr jag.
Har haft ångest i flera dagar, har så förbannat stora tankar i huvudet som trängs och det gör ont. Får så äcklig smak i munnen av att ligga och slicka mina sår hela dagarna i mörka rum bakom neddragna persienner.
Vem kan älska ett svin? Vem kan älska en lögn, något billigt på låtsas? Vem orkar leva när allt bara känns som en trasig kopieringsmaskin? Varför i helvete måste man orka vara en nolla i mängden? Varför måste man stå ut med att vara dålig och må såhär skitigt?
Jag har liksom ingen lust längre. Vissa stunder, vissa dagar, är saker och ting okej. Men hur skall det kunna vara en drivkraft när jag känner mig som en förlorare all övrig tid, när jag känner mig som världens sämsta människa?
Jag börjar grina för att jag inte har kontroll, jag börjar grina när hunden inte gör som jag säger. Jag börjar grina när jag slår tårna mot en vass kant, jag börjar grina när jag tänker på hur otroligt misslyckad jag är och hur vidrigt stor och ogreppbar världen är. Jag börjar grina för att folk inte fattar hur fult och hopplöst allt är, för att alla inte bara lägger sig ner och DÖR. Det finns alldeles för många frågetecken och jag kan inte räta ut dem. Jag gråter för att ingen kan se det, för syns det inte så finns det inte, eller hur? Det känns som att jag hållit masken en hel livstid, inte undra på att jag är trött...

Seems that I have been held in some dreaming state
A tourist in the waking world, never quite awake
No kiss, no gentle word could wake me from this slumber
Until I realise that it was you who held me under

Felt it in my fist, in my feet, in the hollows of my eyelids
Shaking through my skull, through my spine and down through my ribs

No more dreaming of the dead as if death itself was undone
No more calling like a crow for a boy, for a body in the garden
No more dreaming like a girl so in love, so in love
No more dreaming like a girl so in love, so in love
No more dreaming like a girl so in love with the wrong world

Jag har inte fått något stöd från psyk sedan i juni.