We are the pixels on a screen and we feel nothing

Pusslar med mycket nu, försöker göra det överskådligt. Det här som är mitt liv. Jag vet att jag måste gå framåt, men vet inte i vilken riktning eller hur långa kliven rimligtvis bör vara. Fyller 27 om mindre än en vecka, påbörjar ett nytt år om mindre än två veckor. Är livrädd men ser ändå ljust på det, lika bra att tänka positivt när jag inte har något val. Dags att resa sig upp, ta en ordentlig titt i spegeln. Jag vet att jag kan mer än såhär, är mer än såhär. Måste bara våga, våga bli frisk och våga lämna den här fasen av mitt liv ordentligt, en gång för alla. Det är djävligt bakvänt att ha sin trygghetszon i en dassig vardag kantad med ångest, självkritik och understimulans, det är ovärdigt och det är fegt. 

Jag är så rädd att det slår över till ilska, känner mig övergiven och fasthållen på samma gång. Blir glansig i ögonen och knyter nävarna i fickan, vill slå sönder den här cementerade formen jag pressats ner i av mig själv, min sjukdom och allt annat. Vill samtidigt slå sönder allt och alla som pekar på att det är dags att riva ner skiten.

Kom efter mångt och mycket iväg till jobbet ett par timmar igår eftermiddag. Fick lov att ta med mig Tetris, kände att jag inte klarade att sätta mig på en spårvagn och åka i en halvtimme ensam med gråten i halsen. Petade i mig ett par Stesolid och knölade ner ett paket näsdukar i jackfickan, klarade resan bra även om det kändes som att folk glodde. Antagligen tittade de i vanlig ordning på Tetris, hon syns ju liksom rätt bra, men jag var så gråtsvullen kring ögonen att det såg ut som om jag fått getingstick i ögonlocken och hade mörka, grå ringar under dem.
Väl på jobbet tröstade Bea mig, sa att isen håller. Längtar till den dagen då jag kan säga så till mig själv och inte skratta bort det, för det är ju inte roligt. Mitt liv är inte ett skämt.

Så... 2013 skall bli året då jag löser upp knutar och löper linan ut. Vill jag ha något, skall jag ta det. Törs jag inte ta det skall jag putta mig själv över kanten och strunta i att jag inte vågar. FÖR FAN.

Skall ta en dusch nu, kanske slå in julklappar sedan. Lyssna på musik och sakna finaste.