We are the pixels on a screen and we feel nothing

En, två, tre miljoner varv i hjärnan, hjärtat, magen, hela jag är som en torktumlare. Tankar och känslor och rim och reson. Verkar ha landat lite nu, seglar fortfarande på hög höjd men svindeln har lagt sig och nu känns det som att jag kan ta in detaljer och pussla in dem i ett större perspektiv. Ett flygfoto över dig och mig. Tycker så mycket om när du kysser mig precis där halsen övergår till axel. Vet att jag lätt blir ivrig, får så bråttom, rädd för att inte hinna visa och berätta allt allt allt. Det är som att jag alltid går runt i beredskapsläge; när som helst kan en meteor krocka med jordklotet och PANG så är allt borta. (Tänk om du inte vet att jag tycker om dig då?)

En, två, tre, fyra nya tatueringar. Tack till Felicia på Buzzstop 28. Har för första gången tatuerat över självskadeärr, var orolig att det skulle kännas konstigt, att jag liksom förnekar mig själv och vad jag varit med om, men nej.

En, två, tre lyckade möten angående jobbet, mitt projekt. Norma. Kommer bli så bra, helt bäst. Dessutom skall jag bli ambassadör för (H)järnkoll, åker till Stockholm på utbildning i mitten av februari och i mitten av mars och sedan är jag redo att hålla föreläsningar och göra kampanjarbete. Har varit så peppad och glad att jag hajat till ibland, undrat om jag är hypoman, men nej... Jag har bara mått bra. Känt mig duktig, stolt över mig själv. Människor gör ju visst det, ibland. En ovan men helt klart välkommen känsla till mitt register.
2013 kommer bli ett bra år, ett mycket år, ett uppåt och framåt år. Punkt.