Ibland kommer det över mig, det sliter och drar och manar på; jag måste skriva. Skulle kunna skriva spaltmeter egentligen men så blir det inte nu, har ont i huvudet och trötta ögon efter att ha gråtit tidigare och tröstätit och kämpat defensivt mot självskadeimpulser.
Jag vet inte hur jag mår. Senaste dagarna, eller kanske längre än så vid närmare eftertanke, har gett mig åksjuka. Humörsvängningarna är kraftiga, jag är lynnig och min hud är mer som en tunn, skör hinna än ett skyddande organ. Igår var en gråtdag. I förrgår var en argdag.
Har tänkt en del på det ikväll, det här med diagnoser. Inte för att de behöver betyda ett skit, men för att försöka sätta ord på hur det känns inuti mig så vill jag kalla det ett mixat skov. Jag har inte papper på att jag är bipolär, men cyklotymi är fastslaget sedan flera år tillbaka och är jag inte bipolär typ 2 så är jag något väldigt snarlikt. Samtidigt som jag känner mig depressiv kan jag vara hypoman, jag kan vara väldigt lättirriterad samtidigt som jag är sorgsen, rastlös samtidigt som jag känner mig tom, ett självförtroende som växlar upp och ner och fram och tillbaka hejvilt. Slitsamt så in i helvete.
Känner mig som en vilsen fjortonåring, vet inte vem jag är eller vad jag vill. Blir rädd emellanåt och vill bara trycka på en knapp som får allting att stanna eller försvinna. Har lossnat små bitar senaste gångerna jag varit hos psykologen, pillar liksom på flagor. Får panik när jag tänker på framtiden men kan samtidigt inte vara i nuet, lite som när man börjar med att läsa sista sidan i en bok för att få slutet klart för sig innan man ens inlett något.
Sedan vill ju hjärtat ha sitt, förstås. Jag matar det med etter och aska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar