Hmm, få se nu... Jag var alltså i Arboga ett par dagar i förra veckan, och det var fint. Träffade mitt Millafrö för första gången på alldeles för länge, fick träffa hennes pojkvän och lillhund och svartkatt och sova i deras röda plyschsoffa. Ett stenkast bort bodde Sanna och Tebe, så dem umgicks vi med och lät Tetris och Tira springleka i ett ridhus och jag var en hejare på att spöa alla i Bondespelet och... Ja, det var bra. Räcker väl att säga så.
Igår påbörjade jag utsättningen av Efexor, halverade dosen till 75 mg och de roströda kapslarna byttes mot pastellrosa. Fick som ett anfall sent igårkväll med hjärtklappning, yrsel, illamående, myrkrypningar och annat skräp, påminde om en panikattack fast utan den psykiska ångesten. Det gick över på tjugo minuter, sedan har jag bara känt mig väldigt trött och utmattad. Huvudet hänger med och är snarare uppåt än nedåt, men kroppen vill bara sova och sova. Kanske beror det inte ens på medicinen utan infektionen som blivit i ett av operationssåren på magen efter att jag tog bort tre födelsemärken förra veckan. Äh. Så länge skallen fungerar är det okej.
Händer inte så mycket annars. Jag har massor på lut i tankarna som jag skall skriva ner någon dag, men det får vänta. Jag saknar Erik och det känns som att jag inte nosat i hans halsgrop på tusen år, men till helgen ses vi i alla fall och något alla-hjärtans-dagtrams skall jag väl kunna hitta på. Förresten klurar vi på att åka till Brighton i april eller maj, det vore fint. Piren med tivolit, the lanes, havet. Thumbs up.
1 kommentar:
Brighton är underbart!
Skicka en kommentar