We are the pixels on a screen and we feel nothing

Storebror berättade för en stund sedan att en låt han skrivit handlar om mig. Det är lite rörande. Såhär har han skrivit:

The bloodstains on your carpet won't wash your sins away
It's a feeling much like that of finding the origin of nothing
But there's no time for amending now
We've found the origin of nothing

When we're walking down memories lane the word is out that we have to take this fight
A modern strive to heal ourselves
From a world stabbing us in our backs
In this state this world is in... dreaming is hoping
and hoping is dreaming of the origin of nothing
It's the end of the start
and it's the start of the end

Låten finns att höra på hans bands myspace; http://www.myspace.com/bolywool och heter "The origin of nothing".

Fem dygn på halverad Efexordos är avklarade och det känns som en befrielse. En mörk rullgardin har sprätt upp, släppt in ljus, något börjar vakna inom mig. Fortsätter uttrappningen såhär bra har det varit nästan löjligt smärtfritt, det är jag tacksam för. Jag är så pass vettig att jag inte tänker röka eller dricka under tiden jag mixtrar med medicinen, hjärnan har tillräckligt mycket att ta hand om ändå. Inte en enda benso har jag tagit heller, det är så skönt... Tänk att jag om någon dryg månad antagligen går omkring alldeles ren i blodet, i huvudet, och även om jag kanske inte kommer vara klar och välmående så kommer jag åtminstone vara JAG. Åh, vad jag längtar efter att få träffa mig själv- det var ett bra tag sedan sist!