We are the pixels on a screen and we feel nothing

Nu är det gjort. Kontraktet för lägenheten på Siriusgatan är påskrivet och kontrakten för lägenheten på Citrongatan är uppsagt. Jag får nycklarna den tredje augusti och skall försöka vara helt inflyttad till första september, har jag tur tar nästa hyresgäst gamla lägenheten då så jag slipper dubbla hyror så länge. Flyttkartonger är införskaffade och står och trängs i hallen, redo att fyllas med... allt. Det ger mig lite ångest att tänka på allt som skall plockas ner, sorteras, sparas, slängas, skänkas. Även om jag aldrig trivts här så har många minnen och tankar samlats mellan de här väggarna, jag har skrattat och gråtit och älskat och hatat. Jag har långsamt vuxit, inåt och utåt, jag har lärt mig hårda sanningar och slagits mot bekväma lögner. Det var hit jag tog min älskade lilla vita valp när jag nyss flyttat in, det var här jag gnisslade tänder när all ny kunskap från DBT:n attackerade mig, det var i den här lägenheten jag upplevde den vidrigaste ångest och de varmaste kärleksgnistorna. Men tack och hej, leverpastej, nu är det dags att gå vidare.

Att flytta kommer kräva att jag blir lite mer aktiv, vilket väl är bra. Har lagt av mig något otroligt det senaste, sedan Erik lämnade mig, men nu har jag en anledning att ladda om. Det är mycket praktiskt som måste ordnas och nya idéer om framtiden som måste födas, för i Göteborg finns fler möjligheter till någon form av rehabilitering tillbaka till arbetslivet eller studier. Jag VILL ju bli något stort, jag vill fylla hjärnan med ny kunskap, jag vill utvecklas och bli mer socialt gångbar. Hur det blir med terapi eller annan psykkontakt nu vet jag inte, skall ringa teamet i Vårgårda på måndag och skälla lite på dem om att de är sega med att ordna med mina papper till Försäkringskassan och då får jag väl berätta att... I’m out.

En kul grej är att jag modellat för två olika fotografer den här veckan, två jätteduktiga personer som kontaktade mig och sedan verkade väldigt glada över att ha gjort det. Först var jag i Göteborg och blev fotad av Gregory Bucken Knapp, en fantastiskt trevlig amerikan som var jätteschysst att jobba med, hans fru var med och hjälpte till med riggningen. Vi förverkligade en idé han haft gnagande i bakhuvudet under en lång, lång tid, och det var så härligt att se hur jäkla nöjd han blev. JAG hjälpte honom med det, JAG!
Sedan blev det en spontan fotosession här hemma hos mig med fantastiska Azra Halilovic som jag beundrat i flera år, tror att det kan bli riktigt häftiga bilder. Hade svinont i axlarna och nacken efteråt, så hårt jag poserade, haha.

Nu blir det musik och Photoshop, sitta och snöa in lite. Glasögonen på nästippen och en lugn, varm känsla i bröstet. Lite surt godis på det också kanske, sådär så det krusar sig under tungan.