We are the pixels on a screen and we feel nothing

Gårdagen var konstig. Till att börja med kunde jag inte somna på natten, och inte berodde det på värmen. Hade en tusenfilig motorväg i huvudet, ingenting vill vara tyst eller stilla och jag kunde omöjligt komma till ro. Så äckligt mycket tankar, många av dem negativa och mörka, och inte en chans att bromsa. Låg och vred mig ett par timmar bredvid Erik som sov tyst och lugnt som vanligt innan jag däckade av ren utmattning. Vid lunch kunde jag inte komma ur sängen, kändes som om jag vägde ett ton. Somnade om i en drömlös, meningslös sömn och kom till liv runt tretiden, men började gråta innan jag ens kommit upp ur sängen. Jag var världens minsta skräp. Det gjorde ont. Från ingenstans kom världens ledsenhet och ångest över mig, tog mig upp och fick på mig kläderna och gick en runda i lägenheten, men när jag skulle ut med Tetris så bara brast det. "Men, varför gråter du?" undrade Erik och höll om mig. "För jag mår inte bra." För jag mådde inte bra. Jag ville bara springa ifrån mig själv, lämna ett fult skal som kan skadas och krossas och mosas och glömmas och gömmas. Ville skära mig, ville ta en överdos, ville ta semester från mitt eget huvud och lägga in mig på sjukhus och därifrån försvinna till ett parallellt universum där världen är god och det såg ut ungefär som i en Jehovasbroschyr.
Erik tog ut Tetris och jag retirerade till sängen, rödsvullen och ful i ansiktet och hulkande och snyftande. Vet inte var alla tårar kom ifrån, ångesten hoppade på mig från ingenstans. När Erik och Tetris kom in igen kröp Tetris upp intill mig i sängen och jag andades i hennes päls och klappade och kramade. Jag har sådan djävla tur som inte är ensam.
Tog en Sobril sedan, vet inte om det är för att jag tar dem så sällan (hade sista uttaget av dem för över ett år sedan och har fortfarande massor kvar) eller för att jag inte ätit något, men den slog till ordentligt fastän det bara var 10 mg. Blev helt slapp i hela kroppen och ögonlocken var hemskt tunga, blev så trött att ångesten inte fick plats i kroppen. Å andra sidan fick det inte plats något annat vettigt heller, egentligen, orkade knappt spela TV-spel eller röra på mig.

Resten av dagen var lugn. Vi åkte och handlade mat i Bergsjön, det började ösregna och det var så att man bitvis fick vada fram genom regnvattnet på asfalten. Erik blev dyngsur, jag blev dyngsur, Tetris blev dyngsur.
Erik lagade mat åt mig, lyckades peta i mig trots att aptiten är dålig. Han är så fin och snäll mot mig, min kille. Min sambo. Min käraste...

Nu är jag svettig, har huvudvärk och är allmänt äcklig. Borde sova, men måste bädda rent sängen först och ta en dusch. Har torkat rent lite i köket och putsat tre speglar. Borde verkligen, verkligen försöka få tummen ur och dammsuga imorgon, dammtussarna är stora som kaniner.