Halverad Efexordos i tre veckor. Inga övriga mediciner eller rusningsmedel på en månad. Eller okej, en gång drack jag två folköl med grannen- men det var ju för sällskapets skull. Snusat eller rökt har jag inte gjort sedan mitten på oktober. Jag lever. Var är mitt diplom?
Imorgon skall jag till psyk i Vårgårda och träffa någon Ulrika där som ingår i deras DBT-team. Kanske får jag börja där redan i april när en ny modul börjar, annars till hösten. Jag kom långt förra gången, långt och ganska djupt. Nästa skall jag försöka komma hela vägen fram.
På tisdag skall Tetris vaccineras.
Senvintern tär. Även om jag mår bättre än på länge nu när medicinen är på väg bort så är det något tungt som bryter ryggen av mig. Något bakom ögonen vill ut. Fyra års sjukskrivning sänker självförtroendet hos vem som helst.
Kanske köper mamma och jag en restresa till solen.
Ett litet post scriptum: Kim W, du är fortfarande skyldig mig trehundra spänn och jag går fortfarande på bidrag och vill ha tillbaka dem. Du har fått mitt kontonummer flera gånger, så sätt över dem och skyll inte på att du inte har råd just nu- det skall inte behöva vara mitt problem. Ge mig mina pengar.
2 kommentarer:
åååh vad glad jag blir för din skull! hoppas verkligen det fortsätter såhär bra :) håller tummarna. kram
jag vill göra ett diplom till dig.
du är fan världsbäst som klarar det.
Skicka en kommentar