Dolt nummer ringde, jag svarade. Det var någon kvinna på Försäkringskassan (uppfattade ej hennes namn då hon talade ganska tyst och otydligt), som sa att de hade omorganiserat och att hon nu var min handläggare. Hmm, inte så märkligt då kanske att jag trots upprepade försök (meddelande på telesvar + personligen till receptionist + påtryckning per brev från min läkare) inte fått tag i min förra handläggare sedan JANUARI, och knappt ens innan det? Det här är min sjunde handläggare sedan augusti 2009. Av dessa har jag bara träffat två personligen. De säger aldrig till när de byter, så jag vet aldrig vem det är jag skall kontakta. Då har jag en stilla undran; hur i glödröda helvete är det tänkt att jag skall kunna bli friskare och komma igång med mitt liv när jag inte har någon som följer mig en längre tid än typ två månader, när det inte finns någon kontinuitet eller stabilitet...? VILL de att jag skall mala på såhär tills jag fyller 30, och då tvingas leva på soc och då må ännu sämre? Vad tjänar de på att skita i att hjälpa folk som jag, som faktiskt säkert skulle kunna klara av ett arbete om de bara fick rätt rehabilitering och stöd? Nej, de lägger energi på att piska stackare som har cancer, reumatism, fibromyalgi och fan vet allt med bara några år kvar till pensionen att söka arbeten som inte finns och kanske bli så deprimerade av sin situation att de löser problemet genom att ta livet av sig. Jippie, en sjukskriven mindre i statistiken! De lägger resurser på att försöka jaga de få procent av de sjukskrivna som fuskar istället för att hjälpa majoriteten som faktiskt ÄR sjuka och behöver uppmärksammas och få hjälp. Jag vet själv; aldrig har jag fått så mycket uppmärksamhet från FK som när en okänd person anmälde mig för bidragsfusk för att hon tyckte att jag såg ut att må för bra på internet.
Jag tycker inte synd om mig själv, men jag är djävligt ledsen och förbannad över att det skall vara såhär- för jag lär knappast vara ensam om att hela tiden tryckas ner mellan två stolar och aldrig få hjälp.
Jag skall till FK imorgon och träffa den här nya handläggaren, som säkert är trevlig och allt det där, men även om hon nu skulle vara bra... Vad är det som säger att jag får behålla henne längre än ett par månader?
Jag är sjukskriven av en anledning, har varit det i sex år nu. Det känns fördjävligt. Ja, jag har varit sjuk och är väl det fortfarande, jag är funktionsnedsatt och kan som det ser ut nu inte klara av att studera heltid eller arbeta (och på så vis försörja mig själv), men det känns som att de senaste åren har jag varit sjuk till stor del på grund av att jag är... sjukskriven! Jag förruttnar, jag förfaller, jag försvinner av att gå hemma och glo på väggarna och känna mig som en parasit och en loser. Jag behöver hjälp och stöd för att komma loss från det här tröstlösa träsket som en långtidssjukskrivning innebär, men det har jag inte fått varken från psyk eller FK sedan jag flyttade till Göteborg.
Sedan alliansen kom till makten har FK blivit påtagligt sämre, och det säger jag inte enbart för att mitt hjärta sitter åt vänster utan för att det är ett faktum. De borde döpa om sig till Försämringskassan eller Förnedringskassan.
Jag blir så trött på det här limbot jag fastnat i. Huvudvärken spränger. Vill bara lägga mig och sjunka ner genom golvet.
Och nu kommer gråten.
2 kommentarer:
Du säger själv att du blir sjukare av att vara sjukskriven, som i en ond spiral. Det hade varit bättre på Sossarnas tid då, antar jag när man kunde få bli förtidspensionerad genom att säga pip.
Där kan man snacka om att du inte hade fått någon hjälp att komma tillbaka till arbetslivet. Sjukskriv, glöm bort - problemet löst. Livslångt bidragsberoende.
Fast nu är det ju så att sedan den borgerliga regeringen tog över så har det blivit ÄNNU sämre- i alla fall har det känts så för mig och verkat så för de omkring mig som är i en liknande sits som min.
Jag blev inte sjukskriven av att säga "pip", utan för att jag var sjuk och behövde hjälp, sedan hur det var för andra kan ju inte jag sitta och snacka om. Sossarna hade stora brister i hur de hanterade sjukskrivningar också, men alliansen har inte gjort ett skit för att hjälpa mig under de 4,5 år de suttit vid makten under mina 6 år som sjukskriven. Försäkringskassan har blivit ett skämt och att jag börjar arbetsträna snart beror helt och hållet på att jag ordnat det på egen hand, inte för att någon myndighet sträckt ut en hand och hjälpt mig på fötter...
Bidragsberoende suger, det vet jag eftersom jag sjukskrevs så ung och aldrig kunnat försörja mig själv utan bara har levt på soc och aktivitetsersättning, men de som drabbas av fas 3 och förnedrande utförsäkringar blir också minst sagt väldigt bortglömda som människor. Således kan man (läs: jag) konstatera att varken socialdemokraterna eller alliansen lyckats särskilt bra med att hantera vårt lands befolknings ohälsa.
Skicka en kommentar