We are the pixels on a screen and we feel nothing

Fortfarande snorig och lite hostig, trött men på bättringsväg. Har fått lite gjort i veckan trots allt, har varit på PMG och träffat en läkare och på Försäkringskassan och styrt upp lite papper inför mitt och Eriks stundande samboskap. FK är ett aber som alltid, och psyk var väl inte så vidare spännande heller... Läkaren, som jag träffat förut, är trevlig och så, men verkar ganska inrutad eller hur jag skall säga. Hon gav inget förslag på ny eller annorlunda medicinering när jag sa att Sertralin inte fungerar utan bara sabbar min sömn, tyckte att jag skulle fortsätta äta det. "Men du kanske själv inte märker någon förbättring, du kan ju be din pojkvän ha koll på om du blir mer stabil?". Ja, jo, visst, men om medicinen faktiskt hjälpte något borde jag väl kanske rimligtvis känna av det lite själv också...? Eh. Även om jag ätit de flesta antidepressiva och stabiliserande som finns så finns det ju ändå några kvar. Ta till exempel Voxra, som stimulerar dopamin och noradrenalin istället för serotonin, de har jag inte prövat? Inte för att det är någon garanti om att de skulle hjälpa, men ändå... Orkade dock inte ta upp det, vill inte tigga eller bli uppfattad som en pundare bara för att jag har koll på mediciner och läst FASS. Jag fortsätter väl tugga den här serotoninsmörjan ett tag till och hoppas på något. Vidare skulle läkaren skriva brev till FK och vårdcentralen och säga att de får sluta tappa bort mig hela tiden och ta tag i min rehabilitering någon gång, vilket känns bra. Ju fler som kan sparka deras arslen å mina vägnar, desto bättre antar jag.

Igår var jag på Storås Ridklubb och kollade in läget. Trodde att jag skulle få rida, men tji fick jag eftersom det var teorilektion. Nåväl, jag fick ändå se anläggningen och hästarna, träffa ridläraren och se vad det var för folk som rider i den gruppen jag skall prova på att rida i, få koll på hur man hittar dit. Jag fick ett gott intryck och ser fram emot nästa torsdag, då jäklar skall jag upp i sadeln!

Har blivit kontaktad av Hyresgästföreningens tidning Hem&Hyra också, de vill göra ett hemma-hos-reportage hos mig (och Erik). Kul! Jag skickade in bilder på lägenheten lite på skoj, då de sökte efter folk som bor i hyresrätt och har ett fint och annorlunda hem, så då kände jag mig manad. Tydligen gillade de vad de såg, och vecka tolv kommer det hit en frilansjournalist. Spännande. Lite stressigt med, för vi skall dra hit merparten av Eriks grejer helgen innan, men jag får koppla in överväxeln och bli lite hypomanisk och städa och göra fint som en idiot. Som när jag flyttade in här och precis hade satt in Lyrica och var smått manisk, hah, det var en upplevelse det...

14. Bad habits - laster & dåliga vanor

Jag har snusat av och till sedan jag var sexton, mer av än till. Som längst hade jag uppehåll i ett och ett halvt år utan en enda prilla (eller annan tillförsel av nikotin), men sedan slant jag dit igen... Funderar på att ha en snusfri period snart igen, bara för att bevisa för mig själv att jag kan. Gillar inte tanken på att vara beroende av något. I mina lite yngre och dummare dagar rökte jag också, men det är jag hemskt glad över att ha slutat med. Det luktar asäckligt, man blir lättare sjuk, man tappar mycket av lukt- och smaksinnet och det är sunkigt. Visst, när man är snygg och tjugonånting och tar en cigg så är det väl inte så farligt, men sedan när man är fyrtio och rosslar åt helvete och har helt nikotingula händer och äckliga tänder och är desperat som en bebis efter sin napp... Då är det inte så skoj längre.
Fler dåliga vanor? Hmm... Jag kan inte låta bli att klämma eller riva sönder finnar, kvisslor, pormaskar, plitor, sårskorpor och annat i huden. Ser alltid tio gånger värre ut efter att jag "åtgärdat" mina skavanker än vad jag gjorde innan, men jag bara MÅSTE pilla, helst till det blöder.
Jag vänder lätt dygnet, vilket också väl kan ses som en slags ovana. Dels beror det på mina sömnproblem och annat som snurrar runt i skallen, men sedan är jag en nattuggla av naturen också. Jag känner mig vaken, kreativ och energifylld på kvällar, medans förmiddagar mest är en gröt.
Jag är duktig på att stressa upp mig själv och måla fan på väggen, märka mig själv med ett stort svart kryss i pannan. "Jag kan inte, jag orkar inte, jag vågar inte". Jag gör mig mesigare och räddare än vad jag oftast egentligen är, tar ut skit i förtur och bygger lätt upp förväntansångest. Har svårt att vara Här och Nu, men det är ju ingenting självvalt utan en del av den sjukdomsbild jag brottats med i många år. Har svårt att fokusera ofta också, prokrastinerar mycket, har svårt att komma igång. Det hör väl också ihop med mitt mående, att jag lätt blir uppstressad och då skenar mitt humör iväg och går ut över mig eller andra... Koncentrationssvårigheter är jobbigt, även om jag är duktig på att dölja det.
Något jag ser som en dålig vana är att jag är väldigt dåligt på att säga nej också, det avskyr jag. Konstigt det där, med tanke på att jag är en ganska negativ person, haha, att NEJ kan vara så himla svårt. Jag säger hellre ingenting alls än nej, försöker slingra mig och vara tillmötesgående så långt jag kan, istället för att vänligt men bestämt bara säga att jag inte kan eller inte har lust att göra en viss sak eller prata med en viss person, då gömmer jag mig hellre vilket sällan är mer effektivt i längden.
Slutligen kan jag ju medge att jag slösurfar alldeles för mycket också, men jag har ju faktiskt tyvärr inte så mycket bättre för mig om dagarna.