Det är torsdag, det är tvättdag, det är diskdag, det är tröttdag. Lyssnar på Belle och längtar efter konserten på söndag, och redan imorgon åker jag och Erik upp till Stockholm vilket känns fint. Blir nog en bra weekend. Skall kika in en utställning på Grafiska Sällskapet där Erik har med några av sina alster, träffa lite folk, säkert shoppa lite, och så vill jag gärna åka till Naturhistoriska Riksmuseet och fnissa åt alla konstiga och förhoppningsvis fult uppstoppade djur.
Det har varit mycket det senast, det känns i mig. Först flytta Eriks saker och allt kring det, en massa rännande hos FK, besök av Hem&Hyra som gjorde reportage om vår lägenhet, Tetris löper, varit på FK och träffat min nya handläggare, varit hos Mamas Retro där jag verkligen, verkligen hoppas att jag skall få vara... (Man kan läsa om Mamas Retro och vad det är här: http://www.forumskill.com/mamasretro.html.) Är livrädd och hoppfull om vartannat, gladare och tröttare än på länge om vartannat. När en ny (!) handläggare ringde från FK vid Järntorget imorses, där jag skall börja gå nu, blev min spontana reaktion att må illa, bli kall och känna mig hemskt nervös och orolig. Inte för att hon som ringde sa något dåligt, hon var trevlig och talade bara om för mig att jag skall på infomöte på Arbetsförmedlingen på tisdag klockan två, men för att jag... Ja, jag är skraj. Vad skall hända nu? Kommer det bli bättre eller sämre? Kommer jag orka? Kommer jag få vara på Mamas Retro eller vad kommer hända? Kommer jag krascha eller växa? Nyfikenheten och skräcken slåss om utrymme, och neurotikern i mig blåser upp sitt ego rejält och jag känner mig som världens minsta, mesigaste människa. Vill bara gömma mig i sängen och låtsas som att jag inte finns. Trodde jag på en högre makt skulle jag be om att få komma till Mamas Retro, att min ångest och mina depressioner försvinner, vips! Att jag kunde bli Normal och Okej och Fungera, att harhjärtat blev uppätet av en stor tiger.
Jag svamlar. Disken väntar. Har ridlektion ikväll, det känns både jobbigt och roligt. Jobbigt för att jag är trött och det regnar ute och jag känner mig svag, vill ju göra bra ifrån mig och orka med en lyckad hopplektion. Roligt för att jag är så himla glad att jag kommit igång med hästeriet igen, även om jag saknar dansen väldigt mycket och önskade att jag orkade med eller hade råd till bägge aktiviteterna.
Längtar tills Erik kommer hem i eftermiddag. Jag vill krypa in i hans famn och få höra fåniga saker och bara känna mig så djävla älskad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar