We are the pixels on a screen and we feel nothing

Tidig natt, är trött men inte sömnig. Däckade i eftermiddags, har haft en extra trött dag trots solsken och annan mat i magen än en smörgås eller två för en gångs skull. Sitter och lyssnar på Hederos & Hellberg, det var alldeles för länge sedan... De är så himla bra.

Häromnatten drömde jag om Jesper. Jag drömde att jag gick från hållplatsen nere vid Galileis, och i backen krockade jag med någon som hade fyra-fem paraplyer i händerna, uppfällda som ett välvt tak kring sig. Det var Jesper, och jag blev väldigt förvånad och grät när jag insåg att det var han. Han är ju död! Jag frågade vad han gjorde här, hur han kunde vara här när han är död, jag minns inte vad han svarade men han sa att han var tvungen att ge sig av igen. Jag klängde mig fast vid honom och grät, sa att han måste stanna, att han inte får lämna oss igen... Han sa att han kanske skulle komma tillbaka igen om fyra år.
Jag drömmer ganska ofta om Jesper, men sällan om Emma. Jag älskade inte någon av dem mer än den andre, men ändå dyker Jesper upp från mitt undermedvetna oftare. Kanske är det för att hans död var mer chockande, mer oförutsedd, svårare att greppa. Att jag träffade honom bara någon dag innan han valde att ta sitt liv, oanandes om att det skulle vara sista gången. Ibland kommer minnet upp om hur vi satt hemma hos Lena efter att vi varit hos Emmas föräldrar med kondoleanser och pratat om begravningen, vi var i vardagsrummet och Jesper rullade en cigg. Någon, jag minns inte vem (var det kanske jag?) sa till honom: "borde inte du sluta röka?", eller något liknande. Han flinade och svarade: "näe, jag skall röka så länge jag lever". Det känns så ironiskt. Jag är säker på att han rökte, hade en cigg i handen, när han träffades av tåget, kan inte tänka mig annat. Vet att han hade hörlurar på sig och lyssnade på musik, men inte vad det var för något han lyssnade på. Jag undrar vad det var.
Fan. Jag känner mig så dum. Varför mådde jag inte sämre när han dog, när Emma dog, när de dog? Kanske kunde jag inte, för jag förstod inte. Jag hade inte plats inom mig att ta in vidden av att två av mina bästa och viktigaste vänner tog sina liv och lämnade mig med bara en veckas mellanrum.

Out of words
The silence comes on strong and it brings me down
Can't get worse
When you want to speak your mind but you're kind of cursed
Could be nice, could be sweet
Could be happy, oh so neat
Plant a seed, let it grow and feel the glow
You said so
But no, no, no
The flowers in the garden, they just won't grow

See them fade, your innocent illusions
Leaving you in a haze
But don't mistrust my friend
Because this is not the end
And you'll be on your feet again

Idag skall jag åka och rida, det känns bra. Skönt att komma igång med något, även om det bara är en gång i veckan. Ser fram emot hopplektionen om två veckor, har alltid tyckt att markarbete och hoppning är roligare än dressyr. Får väl se om jag blivit fegare än förr, det är trots allt länge sedan jag red regelbundet och hade koll på ungefär vad jag kan och törs.
På fredag skall Leonora komma och hälsa på mig en sväng, fint. Har saknat henne, lillstrumpan. Skall dra en snabbis till FK också och lämna in sista papperen gällande bostadsbidrag och bostadstillägg, hoppas att det blir färdigt och ordnat efter det, hatar papper. Sedan skall jag och Erik packa ihop hans sista prylar och kläder, kanske släpa hit lite lättare grejer. Det känns lite overkligt, men på lördag går flyttlasset... Sedan skall det städas och fixas och någon annan kommer ta över hans rum i kollektivet, hans adress kommer ändras till min och bli vår. VÅR. Jag skall bli sambo, hur galet är inte det? Galet bra, alltså.

I tisdags var två journaliststudenter från Jönköping hör och intervjuade mig om självskadebeteende till någon skoluppgift. En av dem var bekant med Erik och hade med ljus och lykta försökt få tag i någon att intervjua, tur för dem att han råkar ha en cuttingflickvän, haha... Det var hur som helst trevligt och de blev nöjda, kändes kul att kunna hjälpa till. De var här i över tre timmar, vi pratade givetvis om självskadebeteende men också psykatrin och vården, Försäkringskassan, könsskillnader, fördomar, samhällsutveckling, massmedia och kultur rörande psykiskt illamående och annat. De tyckte jag var vältalig och gav dem lite nya tankar, kändes bra.

Nu skall jag diska.