We are the pixels on a screen and we feel nothing

Hear, hear, det händer saker!
Jag var på möte hos Arbetsförmedlingens samverkan i måndags, och träffade där en arbetsförmedlare och min nya handläggare från FK (byte nummer åtta i ordningen!). Bägge var väldigt trevliga och jag blev nästan lite chockad över hur lätt vårt möte flöt på. Det bestämdes att ja, jag får vara på Mamas Retro och arbetsträna, min arbetsförmedlare skall kontakta dem och bestämma ett startdatum och sedan är det bara att tuta och köra. Hurra! Jag skall börja med att vara där tio timmar i veckan, vilket är minimum, och sedan successivt öka arbetstiden under ett år framöver. Mitt mål är att komma upp i halvtid och att det skall kännas hållbart även på andra arbetsplatser, eventuellt kommer jag klara mer hos Mamas eftersom det känns så himla bra där. Det kommer bli en väldigt stor omställning för mig, jag har ju bara gått hemma och glott i sex år, det känns lite skrämmande men peppen är för närvarande större och väger tyngst. Skulle jag inte klara så mycket som jag önskar, så är det bara att samtala med läkare och arbetsförmedlare och så kan jag backa igen, det känns tryggt och bra. Kanske är det nu min otur vänder? Kanske är det nu det skall bli folk av mig?
Jag har inga ambitioner om att bli raketforskare och jobba heltid, inte än på några år, jag vill ta det försiktigt för att inte riskera att jag bränner ut mig och rasar ner till noll igen. Skulle jag klara av ett arbete på kanske 50-75% och få ut lika mycket i lön som jag får i bidrag nu så skulle jag se det som ett stort framsteg. Nu när jag dessutom är sambo och jag och Erik delar på hyra, el, interneträkningar och hushållskassa så känns det än mindre pressat att jag måste klara av heltid, det känns bra. Ingen av oss skall behöva försörja den andra, givetvis, men att dela är skönt.

När jag åkte hem från mötet i måndags och satt på vagnen vände mitt humör, från att vara spralligt glad i solskenet och så djävla nöjd med att ha fått medvind, till att sitta bakom solglasögonen med hörlurarna tätt mot skallen på vagnen och vilja gråta. Bara sådär. Jag fick ångest, impulser att skada mig själv, vägde plötsligt ett ton. Det gick över ganska fort, men ersattes av en hemsk huvudvärk som bara blev värre och värre tills jag på sena kvällen snokat upp en gammal Panocod och gick och la mig intill Erik och klappade lite på mig. Hatar när det blir så, när det är som en blixt från klar himmel. Som om någon ond djävul sitter på min axel och säger "nähädu, så lätt går det inte, du skall inte tro att saker och ting skall bli bra och att du skall få må bra". Vill inte gå med på sådana känslostormar, försöker att tänka på allt bra istället. Våren är äntligen, ÄNTLIGEN här och jag känner att ljuset och värmen gör under för mitt mående. Jag är fortfarande ofta väldigt trött och kan bli ångestig, men allt känns liksom lite, lite lättare när det är sommartid. Älskar att kunna gå ut i kjol med leggings och någon av Eriks hoodtröjor vid nio på kvällen och det är inte kallt ute, det är inte mörkt ute. Var vid Bergsjön tidigare idag, folk solade på klipporna och flera familjer satt och grillade. Tetris doppade sig lite.

I lördags hade Eriks band spelning, jag hade sällskap med Alva dit och vi hade en grymt rolig kväll. Efteråt sov hon över och det kändes så fint, vi hade inte setts på typ fyra år men det kändes ändå helt självklart och lätt. På söndagen åkte vi till Kviberg och Emmas minneslund, det var fint och vädret var ljuvligt. Lite konstigt också förstås, att sitta där med Emmas vän och... ja, att Emma inte var där.

Imorgon skall jag träffa läkaren på vårdcentralen, kolla läget och så... Jag får väl påpeka att jag fortfarande är trött och får utmattningskänslor, trots att jag medicinerat med B12 och järn sedan i höstas på hans inrådan. Kanske borde jag justera dosen Sertralin också, minns att jag åt 150 mg när jag käkade dem när jag var arton och nu äter jag bara 100 mg. Som det känns nu är det inga egentliga biverkningar mer än att jag tappat ett par kilo (men det är ju bara bra), men jag känner å andra sidan ingen större positiv verkan heller. Något lite stabilare kanske, men inte tillräckligt för att jag skall känna mig okej.
Skall passa på att slänga in några papper hos FK när jag ändå är i Gamlestan, sedan får jag se vad jag gör. Funderar på att åka in till stan när jag ändå är åt det hållet, vill ha ett par nya shorts och typ tusen andra grejer också för den delen... Störigt att det kommer så mycket snygga kläder på våren, hej i-landsproblem!

Och ja, för er som undrar och/eller har missat det så var jag med i "Vem Vet Mest?" i måndags. Avsnittet går att se på SVT Play en månad framöver, nämligen här: http://svtplay.se/v/2398416/vem_vet_mest_/del_71_av_85