Sitter och lyssnar på brors och kusins nya musikprojekt, det är väldigt fint. Har fått lite sol idag, lite färg, det kan behövas. Känner mig som ett fläskigt spöke. Tetris ligger och sover på golvet precis bakom mig, hon ligger gärna på plastgolvet här i sovrummet nu när det börjat bli så varmt ute.
Mår lite si och så, upp och ner. Medicinhöjningen har börjat kännas av, men bara i form av insättningssymtom än så länge. Var samma sak när jag gick upp i dos förra gången. På nätterna har jag svårt att somna, jag får sådan hemsk ångest. Inatt låg jag och grät och hade huvudet fullt av domedagstankar, självskadeimpulserna och annan skit avlöste varandra som ljuset från ett stroboskop. Jag grät och greppade efter Eriks händer och armar, kunde inte känna mig trygg även om han låg där och sov så lugnt, bara ett andetag bort. Somnade väl av ren utmattning tillslut, sov bort hela förmiddagen men drömde väldigt mycket rörigt så det känns som att jag inte fick så mycket djupsömn. Känner mig tung och seg, seg på ett annat sätt än den vanliga tröttheten som jag mer eller mindre vant mig vid nu. Jag blir lätt gråtmild av allt och ingenting, känner mig så skör. Även om jag vet att den här dippen med största sannolikhet beror på att jag höjt medicindosen och att signalsubstanserna där inne i hjärnan blir lite oroliga av det, så suger det. Något som är positivt är dock att jämfört med förra gången jag gick upp i dos så är det nästan sommar ute nu, det är ljust och skönt och lite lättare att ta sig upp och ut än när det är vintermörkt och kallt och blött.
Har rivit sönder näsan, ser inte klokt ut. Hade ångest häromnatten, gick upp till badrummet och såg mig i spegeln. Så himla ful. Klämde och rev och klöste på skinnet liksom om utifall att det kanske fanns något där, något smuts eller var eller annat, som kunde gå att få bort. Nu är jag ännu fulare, haha.
Vet inte vad jag skall göra idag. Det finns disk i diskhon, men jag orkar inte diska. Jag känner mig sunkig, men jag orkar inte duscha. Jag skulle kunna dammsuga lite, men jag orkar inte. Jag skulle kunna lägga mig och läsa lite i en bok, men jag orkar inte. Jag skulle kunna fotografera lite gamla kläder och lägga ut på min bloppisblogg (http://bloppnonstop.blogspot.com/), men... jag orkar inte. Får se när Erik kommer hem från skolan, kanske orkar jag något då. Han är inte min dadda eller min personliga assistent eller någonting annat alls än min älskade pojkvän, min kära sambo, min underbara vän, men det är skönt att inte vara ensam med... det här. Det här gegget. Hade han inte bott här dagar som dessa hade jag nog inte kommit upp ur sängen alls, mer än för att dra på mig några äckliga mjukiskläder och hasa mig ut med Tetris. Han lagar mat, god mat. Han pussar mig och säger att jag är söt även när jag ser ut som fan och luktar svett och är allmänt lealös. Han fungerar som en motivation och en spärr att ge vika för alla dumma idéer som impulsivt sätter igång emellanåt. För min egen del kvittar det ofta, men för hans skull, för mammas skull, för Tetris skull, så kan jag inte skära mig, kan jag inte ta en överdos, kan jag inte hoppa från balkongen, kan jag inte rymma mitt i natten och skita i vart jag tar vägen eller vad som händer med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar