We are the pixels on a screen and we feel nothing

Saker jag i skrivande stund har komplex för, alternativt känner mig mycket missnöjd med:

- mitt hår som liksom inte ens är en frisyr längre
- mina tänder
- min haka (som blivit alldeles för rund= dubbelhaka, gillar den är annars)
- mina plufsiga axlar och överarmar
- överflödsfläsket på min mage
- detsamma på min rygg
- mina grova vrister
- mina fula knän
- min vikt (ligger 8 kilo över min trivselvikt, INTE okej)
- min dåliga hy

Det är jobbigt att vara missnöjd med hur man ser ut, den som säger annorlunda ljuger. Sedan om det är för att man tycker att man är för mager eller för tjock, för kurvig eller för slät, för lång eller för kort, för si eller för så, det spelar ingen roll. Det är jobbigt när man ser bilder på sig själv och skäms. När man ser sig i spegeln och undrar när man började tappa greppet och lät sitt utseende förfalla. Visst, jag har varit låg i vinter och det förklarar väl en del, men det mesta beror faktiskt bara på att jag är lat. Jag blir less och besviken på mig själv. Jag är inte den som alltid är självkritisk och ständigt känner sig ful, men nu gör jag det- och det med rätta. Skämmes, tamejfan, SKÄMMES!

I övrigt har jag och Erik fått en ny lägenhet som blir vår senast första april. Night will fall over Kortedala.