We are the pixels on a screen and we feel nothing

Okej, såhär. Träffade min läkare i måndags, grät och var föga förvånad att han inte fått något vettigt gensvar från den psykiatriska öppenvårdsmottagningen angående mediciner. Fick en remiss med mig i handen efter att gemensamt ha bestämt att det mest effektiva är att åka till psykakuten på Östra för att träffa en läkare med rätt kompetens där, direkt. På tisdag morgon plockade mamma upp mig med bilen, körde mig till Östra, satt med mig i väntrummet i timmar. Fick till slut träffa en läkare som var lyhörd och trevlig, och när jag lade fram förslaget om att testa Voxra (som är annorlunda än de antidepressiva jag ätit hittills) fick jag bara bra respons från henne. Hon kollade i FASS, googlade, pratade med sin bakjour. Vi bestämde att jag skall behålla 150 mg Sertralin och att min läkare på vårdcentralen skall ge mig recept på Voxra, först i en lägre dos och sedan trappa upp till normaldos. När jag är uppe i dos kan jag testa att sänka Sertralinet, eller sätta ut det, får pröva mig fram. Bra, bra. Remissvaret från Östra har inte kommit till min läkare på vårdcentralen än, dock, han ringde mig idag och sa att om han inte fått det faxat till sig imorgon så skall han ringa dem och styra upp det. Det vore ju bra om jag kunde börja sätta in medicinen så snart som möjligt, dels för att känna av eventuell effekt snarast men också för att slippa eventuella insättningssymptom kring jul.

I onsdags var jag på Universeum och fick äntligen, äntligen träffa sengångarna. Med hemskt smärtsam halsfluss (eller motsvarande, jag har ju inga halsmandlar) och rätt mosig hjärna tog jag mig dit på morgonen och när jag var där inne i hägnet i regnskogsklimatet och fick mata en av sengångarna med kokt morot och klappa honom så glömde jag liksom bort att jag var sjuk. Personalen som tog emot mig var jättesnälla och jag kan inte låta bli att le när jag tänker på att det här, att få en privat "date" med ett av mina favoritdjur, det har JAG ordnat, alldeles själv- åt mig själv. Min charm tar mig längre än mina meriter, helt klart. Åh, dessa djur... Nu drömmer jag än mer om att resa till Sydamerika, om djungeln och djuren. Vill volontärarbeta.

Det står flyttlådor och trängs på vardagsrumsgolvet. Inte ens en vecka kvar tills Erik flyttar ut. Snart är det jul också, och födelsedag, och hejbaberiba. Just nu vill jag mest åka till Stockholm och sova sked.