Däckade duktigt av tabletterna igår, sov mig igenom nästan hela dagen och missade därmed individualterapin. Dumt, för det är mycket jag behöver prata igenom. Håller jag käften kvävs jag, allt måste ut i en eller annan riktning. (Det är inte jag som kört ner orden i halsen på mig; tål ni inte att höra så håll för öronen och pardon my french.)
Robin (Inderberg, inte lill-Robin) har hållit mig sysselsatt hela dagen och kvällen. Jag är krasslig och han har försett mig med mat och jordgubbar med glass, vi har lekt med Tetris och sett på TV, pratat och åkt en sväng på hans överdjävligt fina motorcykel. Kände mig som Elin i "Fucking Åmål" när jag satt bakom honom med händerna kring hans midja med hård vind i ansiktet och ett leende på läpparna.
Tågresa i många timmar imorgon... Hoppas att jag klarar av det utan den klassiskt tillhörande resångesten. Nu skall jag ju i och för sig bara åka till Kalmar och vidare till Öland och bli uppmött av mamma, men ändå. Jag längtar efter Lovis och luften och ljuden, fölen i Tryggestad, Alvaret, tjuvrökningskvarnen, kvällspromenad i Borgholm och svalorna i morfars gamla ladugård.
I've told you time and time again you sing the words but don't know what it means.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar