Klarar inte av värmen, hjärnan smälter och ångesten skvalpar löskokt runt i magen. Vill bara slå till något eller någon, skrika tills jag svimmar. Får inte i mig någon mat, öronen susar och ögonen har svårt att inte svartna, hatar yrsel så djävla hårt. Min terapeut föreslog att jag skall börja äta vitaminer, haha... Så fort jag damp ner i fåtöljen på hans rum idag kände jag hur orken rann ur mig och svämmade ut i skorna. Han frågade hur jag mådde idag, jag svarade att jag var trött. Han frågade om jag var ledsen också. Jag sa nej och började gråta.
You could have locked yourself up
For ten years or so
And when you finally came out
There would still be no chances for you
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar