Djävla hals som fångat en förkylning ända in i hörselgångarna. Djävla hjärna som inte vill låta mig vara ifred fastän jag är utmattad och vill gå på autopilot. Stilnoct och Sobril, för jag måste få sova bort mer tid. Telefonerna ligger intill täcket och kuddarna men jag vet inte vem jag vill eller kan ringa. Rösten bär inte ens för ett ynkligt litet "hjälp".
På onsdag åker jag till mamma på Öland, hoppas att själen slutar krampa då.
I was waiting and I was waiting
I'll be fine when I'll be fine again
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar