We are the pixels on a screen and we feel nothing

Det var ett tag sedan jag hade en helnykter dag utan piller eller röka eller dricka, men idag på självaste julafton så har jag inte behövt bedöva mig. Jag drack en centiliter snaps till maten, men det var äckligt och jag fick gurgla bort skiten med julmust. Senaste jularna har ju annars varit väldigt jobbiga, jag har gråtit och fått stoppa i mig medicin i smyg på toaletten för att hålla skenet uppe, jag har skurit mig istället för att kolla på Karl-Bertil, ett år var jag ju till och med inlagd i mellandagarna och över nyårsafton. Men idag: inga problem. Jag var väldigt trött, förstås, men var glad att träffa mor och far och bror och farfar, och maten slank ner och det var fina julklappar kors och tvärs, Tetris var jätteduktig och jag somnade inte framför Kalle Anka.
Jag gav min mamma en halsbandsberlock som föreställer ett träd med vacker krona, jag vet att hon velat ha något i sådan stil väldigt länge. Hon blev glad. Då blev jag glad. Vi SMS:ade nyss och då sa jag att förutom att jag vet att hon älskar träd och växter så betyder berlocken lite mer än så, jag ville ge henne den eftersom hon är som en av mina favoritlåtar; ”Oh, you are the roots that sleep beneath my feet and hold the earth in place”. Utan min mamma skulle jag inte finnas, och då menar jag på ett kanske lite djupare sätt än att jag varit en slemklump i hennes mage som hon vårdat väl. Mamma svarade att hon började gråta för att hon tyckte att det var så fint sagt.
Det är väl det som är riktig jul, eller? Att komma på att man älskar och är tacksam så in i helvete över att det finns någon som ALLTID hållit en under hakan så man sluppit drunkna när man slagits mot väderkvarnar.

En hel marsipangris bor i min mage och i hallen sover världens bästa hund, nästa steg i utvecklingen blir nog att ringa en vän eller två och dricka öl nu. Förresten så saknar jag han den där rufsiga, grönögda, fina, värmande.
Men ja, god jul, alla snälla och alla stygga, glöm inte att källsortera julklappspappren.