Får jag inte solsken snart så spricker jag, som en vampyr eller ett troll fast liksom bak-och-fram. Jag klarar inte av det här förbannade mörkret.
Den ligger och ruvar i mellangärdet nu, ångesten, växer sig större och större, blir så djävla förstörd av min brist på dygnsrytm och stimulans. Jag skall träffa en ansiktslös läkare på torsdag tillsammans med min gamla mentalskötare, jag hoppas (för) mycket på att de skall uträtta något slags underverk så att jag klarar vintern utan att frysa ihjäl. Alltid så trött, alltid så precis utanför nuet.
Det kryper fram tårar i ögonvrårna nu, käkarna är som björnsaxar, det liksom suger i hela mig. Jag vill sova bort hela mitt djävla liv men jag kan ju inte somna. Och jag vill vakna, verkligen VAKNA, men det går inte när jag är så trött och drömsk. Vill bara krypa upp i en famn nu, nästan vilken famn som helst, glänta på bröstkorgen och peka på hålet. Be om något varmt att fylla upp det med eller en bedövningsspruta.
Jag borde verkligen ha kommit längre än såhär. Jag borde ju verkligen ha gjort det. Hjärtat slår och huden är hel, men tänket är detsamma.
(Ut, ut, jag måste ut. Bort, bort, jag måste bort.)
3 kommentarer:
Ljusterapi! Fjäska in dig hos Tebe, han har ju såna kontakter.
önskar verkligen att jag kunde hjälpa dig! jag känner inte dig, men jag har läst din blogg så länge och jag bryr mig faktiskt om dig. vill fylla ditt liv med ljus och fylla hålet med värme och kärlek. många kramar
massormassor med kramar. FY vad du är fin. vill du veta, jag ska nog börja gå på samtal för att få bukt med varför jag inte klarar av de allra enklaste alldagliga saker, och varför jag hänger upp mig på saker så mycket att jag inte klarar av vardagen. men det kommer säkert bli som alla gånger förr att jag först älskar psykologen och ganska snabbt hatar den.
Skicka en kommentar