We are the pixels on a screen and we feel nothing

Jag unnar mig att röka dagligen nu, jag behöver det och mår bra av det. Allt blir lite mjukare, det gör inte lika ont att dra till med armbågen mot en vass kant, det gör inte lika ont att se min kropp välla ut över sina egna konturer. Garden sänks och knogarna får färg, jag blir lugn och ler överslätande när jag ser de tunna, torra sårskorporna som är kvar efter risporna jag åstadkom förra veckan. Jag har saknat att skriva, fingarna har trummat ordlösa mot tankarna, men med lite ljusgrå rök släpper förlamningen och det underbara, älskade flödet kommer tillbaka.

I helgen hade jag fint sex för första gången på... länge. Kan inte minnas när eller med vem jag upplevde det senast, det är så ovanligt att det blir så. Skönt och fint är inte samma sak. Fint är lite läskigt, det är terra icognita. Sex är alltid känslosamt för mig, vare sig jag vill eller inte, men när enbart ljusa känslor sopar rent schackbrädet och bara vita rutor blir kvar häpnar jag lite. Jag tappar fotfästet och törs knappt ha ögonen öppna, så ljuvligt är det att få släppa masken när allt annat är så naket som det någonsin kan bli. Orgasmer i all ära, men den häftigaste upplevelsen är att få uppleva riktig närhet.
Jag älskar sex. Det är enkelt, det är farligt, det är skönt, det är makt. Jag kan ta och ge på ett helt annat sätt än då jag är påklädd och snubblar med tungan bakom hopknipna läppar för att passa in i allt, alla och mig själv. Jag får bekräftelse; jag är skön, jag är snygg, jag är sexig, jag är het, jag är duktig. Det är som att få en liten, liten Oscarsstatyett när jag om så bara för ett par sekunder kan se glimten av att jag vunnit i en nyknullad killes ögon. Men allt har ju en baksida. Allt har ju ett pris. I mitt fall tror jag att sex är så viktigt (ja, viktigt) för att det är ett perfekt verktyg att komma nära någon, samtidigt som det mäter upp distansen också. "Hit, ända hit. Men inte längre." Det är ett av få sammanhang där det känns som att villkoren är lika; man är TVÅ om att släppa efter och gå på orörd, om än snuskig, snö. Quid pro quo, baby.
På gott och ont har jag startat upp fina vänskaper just genom att använda mig av sex, men jag har också förstört andra relationer. Sex är ett vapen och hur skarpladdat det är beror på i vilken riktning man råkar fumla runt med det. Oftast slutar det med att jag skjuter hål i bröstet på mig själv, ligger där under en svettig manskropp som ger mig ett tillfälligt värde eftersom jag är så bra på att suga kuk, ligger där och skjutsar fart på hela ångestkarusellen. Även om min hjärna är felprogrammerad så är jag i grund och botten, liksom alla andra, ett maskerat djur med behov och instinkter. Det är så svårt med balans.

Hur stark jag än är i de delar av min personlighet som inte drabbats så hårt av stormen, hur mycket jag än är en ganska envis liten fröken, så har jag haft sex många gånger utan att egentligen ha velat. Det har funnits lite väl många tillfällen då sexet snarare känts som sexuellt utnyttjande än något frivilligt som jag verkligen varit med på. Jag försätter mig där jag inte alls borde vara, säger inte nej, gråter efteråt i smyg även om själva ligget kanske var ganska skönt för jag känner mig KNULLAD. Tomhetskänslan som följer känner bara de som varit med om samma sak till.
Det är inte kåt jag är, det är osäker. Det är inte sex jag vill ha, det är att uppmärksamhet. Det är inte kuk jag vill ha, det är kontakt.

SHE’S BEEN EVERYBODY ELSES GIRL
MAYBE ONE DAY SHE’LL BE HER OWN.