Verkar som att nya medicinen fungerar, gott det. Matlusten är skev, jag har yrsel och ser sämre än vanligt, jag mår lite illa hela tiden... Men jag är lugn. Är orolig för att gå upp i vikt bara, går redan runt med åtta extrakilon och svullna vrister som konsekvens av tidigare medicinering, och jag orkar inte förlora min kropp mer. Tittade igenom mappar med gamla bilder igår, fastnade för en som var tagen i april ifjol och blev lite ledsen. Mitt hår var långt, jag orkade göra mig fin och jag låg på min normalvikt... men var jag nöjd då? Självklart inte. You don't know what you’ve got ’til it’s gone.
Har på tal om något helt annat snöat in på Hole och känner att jag behöver göra något nytt med mitt utseende. Känner mig så attitydlös, men framförallt sunkig. Skall försöka bli lite mer piffig och orka bry mig mer om hur jag ser ut när jag kommit i ordning i Göteborg, ha en allmän nystart av mig själv.
Annars händer inte så mycket, och tur är väl det. Hängde några timmar med Lena mitt på dagen, vi satt som ett par fjortonåringar och läste Cosmopolitan tillsammans, gjorde fåniga tester och fnös åt fula kläder på modesidorna. Vi gick en sväng till färghandeln också, men vimsig som jag är glömde jag självklart bort lappen med infon om den gula färgen jag behöver för att måla om sovalkoven med innan flytten... Plockade på mig några färgprover med gröna kulörer till nya sovrummet och klappade på många fina tapeter dock.
Det finns faktiskt inga ord att beskriva hur djävla glad jag är som har Lena. Superlativen känns för futtiga. Hon är min bästa vän och hon har bevisat mer än en gång att hon är värd den titeln. Om Emma kan se oss från sin himmel så tror jag att hon blir glad, för det är ju faktiskt väldigt fint att två av de hon lämnade efter sig kunde finna varandra så bra. Det kommer bli tungt att plötsligt bo fyra mil ifrån min Lena istället för tvåhundra meter, men jag hoppas att vi skall kunna ses regelbundet ändå...
Slutvers.
Tänker lite för mycket på känslor, relationer och kommunikation. Det viktigaste som finns, men rätt ofta också det värsta jag vet. Jag vet inte var bollen ligger och det stressar mig, och för att forsätta på spåret med lökiga sportmetaforer så vet jag inte om jag skall lägga en pass eller gå av plan....
Kontenta: du kan knulla mig i fittan, du kan knulla mig i munnen, du kan knulla mig i röven. Men snälla, knulla inte med min hjärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar