We are the pixels on a screen and we feel nothing

...phew! Det är ganska mycket nu. Vaknade just efter ett par timmars ytlig, men skön, eftermiddagssömn med tillhörande dregel i mungipan och rugburns på bröstet, känner mig som en nykläckt kyckling. Fick vakna tidigt imorses för målaren som skall tapetsera om skulle komma vid nio, kändes lite kämpigt eftersom jag gick och lade mig först när klockan närmat sig halv sex. Satt uppe hela natten och lyssnade på musik, sjöng glatt med, lade pärlplattor med frenesi och drack blåbärssoppa. Tyvärr gick en av mina finaste blomkrukor sönder mitt i allt, men det kan några timmars skön insnöning få vara värt.
Lägenheten ser ut som ett bombat Dresden ungefär, har fått dra in massa grejer från vardagsrummet in sovrummet och ut på balkongen för att göra plats för tapetseringen. Känns som en lagerlokal här, som att bo i en liten etta igen. (Förstår inte hur jag överlevt i något annat än en tvåa tidigare, haha...) De gamla tapeterna är till stor del bortrivna, taken är nymålade så det luktar sött och stickigt och huvudvärksaktigt i hela lägenheten nu. Det är löjligt så mycket jag längtar efter de nya tapeterna, det kommer bli så fint! När de är på plats kommer jag kunna sätta upp mina fina hyllor i TV-hörnan och packa upp mina filmer, CD-skåpet kan äntligen få komma till bruk igen, jag pynta och greja och dona fullt ut och de sista flyttkartongerna skall tömmas. Fan vad jag älskar att bygga bo. Njuter av att känna mig som Edward Norton i ”Fight Club”.

På onsdag klockan ett skall jag besöka PBV för första gången, ta spårvagnen ända bort till Hisingen och gå på bedömningssamtal. Har för mig att det är en läkare och en psykolog/terapeut jag skall träffa, om så är fallet så är det ju bra. Har inte varit i kontakt med psykiatrin sedan i juni, om man bortser från ett par ytliga telefonsamtal med min före detta terapeut och lilla akutinläggningen innan flytten i augusti. Känns som att jag lagt av mig så mycket, tanken på terapi känns så långt borta även om jag självklart vill. Måste kämpa vidare med arbetet med min självkänsla och självrespekt. Jag har saknat att ha någon att gå och ventilera hos, och jag behöver det, även om jag står och går och mår... rätt okej. Klarar mig ju uppenbarligen rätt bra här, kan sköta min vardag och mig själv okej, men jag vill ju komma igång med något. Plugga, ha lite praktik någonstans, vad som helst (nästan), få stimulans. Hoppas att de på PBV har ett tätt samarbete med Försäkringskassan, att de är bra på att hitta genvägar genom byråkratin. Vill gärna få en doshöjning på Lyrican med, effekten har ju klingat av och det hade varit hemskt skönt om den kanske kunde ge mig en skjuts nu under vintern så jag inte saggar ihop totalt.

Annars? Annars inte så mycket nytt på mina fronter. Var och gjorde en vertikal kappa hos Eddie i torsdags, efter fem års betänketid, haha. Fick en handgjord tatuering på köpet, helt spontant för att slå ihjäl lite dötid medan bedövningen skulle verka inför piercingen. Det är en liten spiral på ankeln av prickteknik, riktigt söt. Nu när jag fått känna på hur det känns att bli tatuerad utan en maskin inblandad så kan jag ju utan att behöva dra efter andan säga att handgjort är så grymt mycket bättre, skall absolut satsa mer på sådana framöver.
Om en vecka skall jag förresten spela in reklamfilmerna, det känns lite nervöst men mest roligt. Var och träffade Pontus innan helgen och blev bjuden på jättegod pasta med tomatsås, skrev kontrakt och snackade om idéer och alternativ. Hoppas att jag inte gör bort mig allt för mycket...

Nu lyssnar jag på Yo La Tengo och känner av ryggvärk som konsekvens av för idogt pärlande i oergonomisk arbetsställning, samt huvudvärk som en konsekvens av för litet vätskeintag. Tankar på stackars Carro och Leonora på sjukhuset där uppe i norr blandas med tankar på fina stunder i somras när tiden nästan stod still.
Lusen föreslog sträcktittning av någon serie och chokladätning därtill ikväll, tycker det låter som en bra idé.