Efter en arbetsdag:
Ta en liten vit tablett, gå och lägga sig 21:30. Astrött, helt slut i huvudet. Vakna igen 23:20, känna igen känslan, krypet under skinnet, försöka köpslå med hjärnan, funkar inte. Checklistan gås igenom, vet vad som är på gång, sedan är det på plats, bara gå in i badrummet och med darrande händer ta en tablett till, börja gråta, tabletterna hjälper inte, spya på väg, kramp i bröstet, nålar i lungorna, gränsa till panik, få djävligt jobbiga impulser, stå emot impulserna, gråta och snyta bort en halv toarulle, inte få luft.
Där har vi anledningen att jag inte borde göra något. Någonsin. Jag. Klarar. För. Fan. Ingenting. Utan. Att. Larmet. Går.
Måste orka fastän jag inte gör det. Koppla från och klara av en dags uppdrag till. Utmaning del ett: stå framför en kamera och prestera. Utmaning del två: Prestera fastän huvudet är långt upp i arslet och tänker på självskadebeteenden. Det heter skenbar kompetens och det känns typ lika bekvämt som att få en glasflaska fylld med gödsel uppsparkad i fittan.
Alltså seriöst, om jag inte vore så upptagen med att gråta så skulle jag fan asgarva.
GODNATT.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar