We are the pixels on a screen and we feel nothing

Vlogg från igår:



Som jag berättar i videoklippet så var jag ju då alltså på PBV igår, och jag tror det gick ganska bra... Det var världens skitväder när jag kom ut med vagnen på Hisingen och hoppade av vid Vågmästarplatsen, regnet piskade från alla håll och blåsten var inte nådig, på sina ställen var vattenpölarna så djupa att man var tvungen att hoppa över dem. När jag väl kommit till rätt adress så möttes jag av en stor, vimsig byggnad med tusen möjliga ingångar och skyltar hit och dit, hittade dock en orienteringskarta som sa att en psykmottagning skulle ligga vid en port inne på en innergård. Skyndade mig dit, krånglade mig upp för vindlade stentrappor som blev hala under mina genomsura gympaskor, men väl där så fick jag veta att jag kommit fel och att det var en annan psykmottagning i en annan uppgång jag skulle till. Haha. Fick stressa som tusan och efter en språngmarsch som ledde mig till en personalingång där jag ringde på så kom jag rätt tillslut. Det var en ganska liten mottagning, kändes nästan klaustrofobisk. Vet inte om att det var för att det var lite lågt kanske, eller lite för många blickar som vändes åt mitt håll när jag dök upp som en dränkt råtta. Nåväl, fick komma in på ett rum och slå mig ner i en grön fåtölj, intill mig satt en man och en kvinna ur personalen. Kvinnan hette Gudrun, vad mannen hette minns jag inte, liksom deras titlar. Vi satt i en timme, men det kändes mer som en kvart...
Det var så dumt, för de visste INGENTING om mig. De kunde ju se en väldigt kortfattad beskrivning på remissen, men det var också allt. Mina gamla journaler kunde de inte läsa, tydligen, så de hamnade ju sju-åtta år på efterkälken gällande min historia inom psykiatrin. De berättade att de inte bedriver DBT och att de inte kunde ge mig besked på en gång angående om jag skall börja gå som patient hos dem eller inte, det får jag veta på ett uppföljningssamtal när de luftat mitt ärende med resten av teamet på mottagningen. Har jag tid kan jag få tid för ett sådant samtal innan jul. Känns dock som att jag inte passar in där, tror jag är för... "lugn" för det. Dels är jag ju under kontroll när det gäller akuta självskadebeteenden, och dels har jag aldrig haft problem av mer hysterisk natur vad det gäller relationer. Jag må vara lite störd, men det är inte något jag utagerar...
Började gråta ett par gånger när vi nosade vid känsliga ämnen, andra delar av samtalet skrattade jag snarare bort. Hade nog glömt lite hur det känns att verkligen prata, att försöka förklara saker som känns oförklarliga. Vi pratade om mina depressiva perioder, om min ätstörning, om killar. De frågade om jag var klar över min sexuella läggning, alltså om jag är straight eller bi eller flata, haha, det tyckte jag var lite roligt. Vi pratade om att jag är hospitaliserad, att jag isolerar mig en del, att jag har en del undvikandebeteenden. "Du har aldrig använt ordet fobisk" sa den manliga, "du säger undvikande", när jag försökte prata om hur jag ser på mitt sociala liv. Kändes nästan som att han ville hinta om att jag har social fobi...? Jag vet inte. Ibland känns det faktiskt som att jag har det. Jag tycker om folk och är intresserad av dem, på samma sätt som man är intresserad av exotiska djur, men bara i små doser och med möjlighet att fly fältet. Min stresströskel är så extremt låg och jag blir ju så lätt trött.
Hann inte snacka medicin alls, mer än att de sett i min remiss att jag käkar Sobril. Jag fick påpeka att jag äter inte alls "en del Sobril", som de uttryckte det, dock har jag haft recept på det i många år men jag äter kanske bara tre-fyra tabletter en normal månad. Jag gillar inte benso. Blabla, jaja, får väl se vad det blir av det här. Betackar de sig att ta sig under mina vingar så får det vara okej, då får jag väl söka på någon annan mottagning och gå i lite vanlig samtalsterapi eller bara skaffa mig en doktor som kan sköta min medicinering.

Förresten så är jag så djävla glad över att tapetseringen är färdig. Det är JÄTTEFINT här hemma nu, och finare skall det bli. Har tvättat och städat och varit allmänt huslig idag, man blir liksom mer inspirerad till hushållsarbete när man ser hur fint det kan bli om man anstränger sig lite.
Roligast är dock att jag fick mail från Pontus tidigare idag som å reklambyråns vägnar meddelade att jag måste skriva på ett nytt kontrakt, eller ett tillägg på det gamla. Anledning? "Kunden är rädd att du ska göra uppdrag för deras konkurrenter. Vad säger du om det? Så bra är du alltså!" Och jag som inte ens GJORT något än, mer än auditionfilmen, haha... Mycket smickrande. Kul att de gillar mig, eh! Nästa vecka blir det åka av, då spelar vi in filmerna! Skall bli hemskt roligt, men vad som är på gång är som sagt sekretessbelagt.