Tror ni min handläggare ringt mig sedan senast? Nej. Om jag är det minsta förvånad? Nej.
Min mamma var inne på Försäkringskassans kontor i Alingsås igår för att se om hon kunde få tag i någon att prata med, bara för att fråga rent generellt vad som gäller i mitt fall. Det enda de som mamma pratade med egentligen kunde säga var att de tyckte att det var beklagligt, och ett fel i systemet, för jag är ju helt djävla låst. Jag ringde själv nyss till kundtjänst och stötte på dem igen, men de kunde inte säga något vettigt idag heller. Jaha, nähä. De skulle lämna ett meddelande till min handläggare, som är den enda med befogenhet att säga något i mitt ärende typ. För det har ju uppenbarligen hjälpt förr...? Eh. Den jag pratade med kunde inte ens säga något generellt, inte svara på den enkla frågan: FÅR jag tacka ja till den här kursen, alltså en enstaka kurs på högskolenivå?
Saken som jag tror en del inte förstått är att man kan inte få CSN om man läser mindre än 50%, och jag vill/kan inte läsa 50% som jag mår nu. Jag är alltså inte berättigad studiemedel alls. Och det här med att ha sin aktivitetsersättning vilande känner jag till, men grejen är att om jag skulle ta ner min sjukersättning med 25% (om det ens är möjligt) och alltså INTE kan kompensera de förlorade pengarna med bidrag från CSN istället och inte är i skick för att klara av ett arbete- utöver studierna... Då blir jag inte bara fattig, då har jag plötsligt knappt råd med något alls. Det är ju inte som att man är rik från början när man går på aktivitetsersättning, och att förlora en så pass stor trygghet som en ekonomi man kan få att gå runt är liksom inte värt det. Det är ju för fan allt jag har. Skulle jag bli av med min lägenhet, inte ha råd att kunna ge Tetris ett bra liv, inte kunna sköta mina räkningar ordentligt som jag faktiskt gjort duktigt hittills i mitt liv, det finns bara inte. Har inte blivit erbjuden någon annan form av hjälp till arbetsträning eller rehabilitering heller precis, men NÅGOT måste jag få göra, och det snart. Jag blir fan mer sjuk än frisk av att gå hemma såhär, det gör så förbannat ont när jag ser på mig själv utifrån och spillran jag blivit... Ångesten jag krigade mot i terapin, den ångest som jag sjukskrevs för, har ersatts till stor del av en annan ångest som jag utvecklat under åren som sjukskriven. Jag kommer aldrig undan.
Såhär står det på FK's hemsida: "Du kan studera på grundskolenivå, gymnasienivå eller eftergymnasial nivå. Du kan också studera utomlands." Så ni ser, högskolestudier får man inte hålla på med. Så var det förr, men inte nu. Har fått höra av bekanta på internet att de visst fått det, att det kan göras undantag, blablabla, och det skulle jag också gärna framföra till någon på FK så att de kunde pröva mitt fall... men jag får ju inte prata med någon!
Så, det lär inte bli några studier för mig. Inte nu, inte på högskolenivå. Ingenting som faktiskt skulle kunna ge någonting i längden och för framtiden. Om jag vill leka dadda-hink-och-spade och läsa värdelösa gymnasiekurser så går ju det kanske bra, men jag HAR ju för helvete ett slutbetyg från gymnasiet, jag behöver inte det. Jag vill inte verka bortskämd, men ärligt talat, är det ett orimligt krav och en idiotisk önskan att kunna få göra någonting som sedan kan vara värt något i det "verkliga" livet? Göra någonting PÅ RIKTIGT. Jag kan "rehabiliteras" genom att få ett gymkort betalt eller åka och skumpa runt på en häst en gång i veckan, kanske sitta och snickra i någon verkstad med mongon och alkisar för att få lite stimulans... För det skulle ju verkligen testa min kapacitet, kompetens och vara förberedande för hur det ser ut på en verklig arbetsplats eller inom seriösa studier, right?
Får se om den här människan som skall föreställa min handläggare ringer imorgon eller på fredag, vet inte ens om det är en man eller kvinna. Får jag inte läsa isländska kommer jag gå sysslolös minst ett halvår till, och tro mig när jag säger att ett halvår är mycket. Har ju sökt Historia A på komvux också, men de har jag inte fått något besked från än.
Mår illa. Vill tröstäta tills jag känner mig så äcklig att tårarna lossnar och jag kan få gråta åt hela skiten. Vill lägga mig och blöda på golvet på Försäkringskassans kontor, säga att om det här är allt det blir så dör jag. Bli aldrig som jag...
9 kommentarer:
Jag blir helt matt av att läsa om din situation. Jag vet vad ångest är, jag vet vad brist på livslust är och jag.. ja, jag vet allt sånt där. Men jag har alltid kunnat lägga allt som är mitt mörker på hyllan och bibehålla mitt svenssonliv (nej, jag försöker inte skryta om min... färgstarka vardag). Därför är jag inte helt införstådd med ditt FK-problem, men kom igen(!), alla vet att människor behöver stimuleras och att självförverkligande är en dygd.
Jag tror bara att de på FK i din stad är imbecilla jäklar som screenar samtal med föreställning om en enkel arbetsvardag.
Jag vet, fo' sho', att du får plugga, det är en mänsklig rättighet och bidrag ska inte försumma den rättigheten.
Tuffa upp dig, stoppa strumpor i trosan eller whatever vi kvinnor gör för att macho:a oss, och gå dit med världens underlag till din fördel. Läs på, snacka med folk. Vi lever i ett jante-land vilket, med fördel, tillåter dig att slänga med uttryck som "jag vet en som fick det, då får jag också!"
Jag vet att det är ännu en ångestframkallande faktor att behöva kömpa för det grundläggande i ens egen existens, men det är fan värt det. Du är fan värd det.
Och det kommer från en ung kvinna som aldrig svär.
Vill du ha en morot? -Jag ska skicka störiga kommentarer till dig, till den dag då du läser 25% islenska på högskolan.
Du kommer inte att palla...
Och förresten, går inte högskola under kategorin: Eftergymnasial utbildning?
Vad sa jag om störiga kommentarer...?
Jag håller med E: högskola är eftergymnasial utbildning. Åtminstone i CSN-potten, där de avgör hur länge man kan plugga. (Folkhögskola och komvux räknas som gymnasiala utbildningar).
Hej Du finaste!
Sitter här och retar upp mig på FK ganska rejält.
Fattar inte varför de hindrar någon som vill göra något för att försöka ta sig ut i livet igen.
Och
enligt CSN är:
eftergymnasial utbildning
utbildning med förkunskapskravet att du gått en treårig gymnasieutbildning eller motsvarande, exempelvis utbildning på högskola eller universitet (utom basår)
Så
jag undrar vad de bråkar för.
Vill Du så kan jag ringa och hacka på FK. Jag kan vara en riktig ragata när så krävs av mig.
Du ska läsa ... BASTA
kramaromDig
"Eftergymnasiala studier" måste ju innefatta högskolestudier. Vad skulle de annars syfta till?
För det första: Studier på eftergymnasial nivå är ju just högskolestudier, så what´s the fuzz about?
För det andra: Om du ändå är osäker så kan du fortfarande tacka ja till kursen, skulle det sedan visa sig att det inte går att läsa trots allt så går det mig veterligen alldeles utmärkt att hoppa av en kurs man tackat ja till.
För det tredje: Jag säger ingenting om din situation som sådan, det finns förmodligen människor med bra mycket bättre förutsättningar som snyltar järnet på FK, men jag tycker ändå att man ska visa lite ödmjukhet inför det faktum att vi ens _har_ en försäkringskassa. I nio länder av tio hade du antagligen inte fått någon ekonomisk hjälp alls, och det ska man faktiskt vara förbannat tacksam över. Vidare så måste man ha en viss förståelse inför att FK faktiskt har väldigt, väldigt mycket att göra. Många att hjälpa. Huruvida en tjej kan eller inte kan läsa på högskola kanske inte kommer högst upp på dagordningen när det finns mängder av utbetalningar som ska handläggas. Så som sagt, lite ödmjukhet och en gnutta tålamod skulle nog inte skada i det här fallet.
Svar till alla, på en gång (jag orkar aldrig besvara kommentarer här, tycker sidan är så rörig): ja, man kan ju tänka sig att eftergymnasiala studier borde vara lika med t.ex. universitetet, men jag har fått höra av så många att NEJ, man får INTE läsa på universitetet. När min mamma var i kontakt md två handläggare på FK i Alingsås häromdagen antydde de också det.
Jag vill ha en kommunikation med FK, jag vill att vi skall ha en gemensam plan och att vi skall vara överens om vad jag gör. Detta också för att de inte skall kunna komma i efterhand och säga "hördududu, din fuskare, du får inget bidrag om du går och pluggar sådär"... Jag vill vara TRYGG när jag väl försöker ta ett steg från mitt liv som helt sysslolös och sjukskriven. Min person, och min sjukdom, kräver mycket trygghet för att klara av saker och ting. Jag är känslig, väldigt känslig, och dessutom rädd att pröva något nytt efter såhär lång tid utanför maskineriet.
Och till sista signaturen, som var anonym, så är jag fullt medveten om att det sociala skyddssnätet i Sverige är otroligt mycket bättre än i många andra länder, och jag är tacksam att jag ens får ekonomiskt stöd och slipper sitta på bar backe. Men en sak måste jag ändå tycka, och det är att bara för att det är bättre här än t.ex. i kanske... Vitryssland, eller något, så måste jag väl inte tycka att det är BRA här? Det är kanske bättre, men fan heller att det är bra= jag tänker inte vara tillfreds med det. Jag är långt, långt ifrån ensam om att ha en tråkig sits. Och angående tålamod har jag gått i snart FEM ÅR utan att få någon vidare hjälp till rehabilitering från FK, och fem år är väldigt länge tycker jag. Jag förstår till fullo att prioriteten på att hjälpa en tjej att börja skolan inte är särskilt hög, men jag måste ändå kämpa för det. Okej? Jag har inte ens hunnit fylla 24, och jag börjar redan känna mig förlorad och utan framtid. Dödligheten bland patienter med min diagnos är 1/10, och jag förstår varför, om vi säger så. Även om det inte syns utanpå, mer än mina gamla ärr kanske, så är jag en människa som inte mår bra och behöver STÖD och HJÄLP. Jag vägrar bli överkörd, vägrar bli ett offer. Jag vet att det finns saker jag har rätt till, och då vill jag fanimej ha dem.
Om vi endast läser orden du skrivit i versaler blir det rätt och slätt "NEJ INTE FK TRYGG".
Det var bara det jag ville säga.
Och följande: Jag är omringad av folk med din diagnos, och av erfarenhet vet jag att det mest frustrerande för en närstående är att man aldrig riktigt kan förstå.
Vilket alltså genererar mer frustration hos människan med diagnosen.
Jag vill fortfarande skrika ut "men gör det bara! släpp kontrollen! vad har du att förlora, EGENTLIGEN?", även när jag vet att psyket kan visualisera en rämnande värld om något stör trygghetsbasen.
Vad jag vill ha sagt med det är nog mest att vi kommentatorer kan sitta och försöka hjälpa till att lösa ett problem vi inte riktigt förstår, men även om vi famlar i mörket - stå ut. Jag hade inte ens börjat kommentera här om jag inte var övertygad om att du är den skönaste indietjejen ever.
Men försök att göra det som känns bra i själen, det som får dig att, för en sekund, skutta av lycka. Det brukar vara rätt bra.
Mitt konkreta förslag är dock att följa några av de andras råd, nämligen att tacka ja till kursen och sedan försöka upprätta en kontakt med vederbörande handläggare (som, för övrigt, låter som en komplett... välj ord själv). Det skadar inte. Du binder dig inte till något och du får tid att möjligtvis fixa det som ska fixas. Lyssna inte på de som säger att du inte får plugga. Är du inte helt övertygad själv blir det svårt att övertyga de på fk.
Annars får du väl ta privatkurser.
Lektion ett:
Läsk på svenska = Öl på isländska.
Den får du gratis!
Men alltså, vi snackar inte "otroligt mycket bättre än i typ vitryssland" utan vi snackar ett utav de bästa sociala skyddsnäten i HELA VÄRLDEN.
Det du har missat är att till och med när FK är som allra, allra sämst så är den fortfarande bäst.
Du är väl en tjej med ganska god insikt om hur världen ser ut idag om jag fattat saken rätt?
Och med det i åtanke kanske du borde ändra din attityd till FK en smula. Det skulle förmodligen både du och dom tjäna på.
Och nej, du behöver självklart inte nöja dig med det, och självklart har du rätt till det som du har rätt till och så vidare. Givetvis ska du fortsätta tjata och ringa och kämpa. Men jag tycker att det är lite... småsint och futtigt att gå ut på internet och kasta skit på FK när anledningen till att de inte hört av sig med största sannolikhet är att de har upp över öronen med ärenden där varje enskild individ som står bakom ärendena anser att just deras situation är svårast och behöver högst prioritet.
Det är inte som att du får hjälp snabbare av att skriva massa negativa saker om FK som massor av folk som har kontakt med FK (gissar jag) läser och som på så sätt får en ÄNNU mer negativ bild av FK som då får ta itu med ÄNNU mer negativa attityder av folk som kontaktar dem. Även om de ibland kan bete sig riktigt, riktigt illa (jag har själv fått min beskärda del under föräldraledighet och sjukskrivning) så förtjänar det bättre än så.
Herregud, jag låter ju som värsta försäkringskassemissionären.:)
Skicka en kommentar