Förutom valsedlar från Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna (härligt, härligt) fick jag idag mitt sjukintyg till Försäkringskassan med posten, det som läkaren jag träffade häromveckan skrivit ut. Det stod väl mest som det brukar i mina sjukintyg, informationen på två sidor sammanfattas med: "Således kvinna som haft mångårig kontakt med psykiatrin pga depressivitet av cyklotymisk karaktär och emotionell instabil personlighet. Mycket ångestproblematik. Självdestruktivt beteende och humörsvängningar. Haft olika kombinationer av psykofarmaka, KBT och DBT, den senare tyckte patienten hjälpte. Haft kontakt med psykiatrin i Vårgårda, sedan 1 år flyttat till Göteborg. Genomgått en utredning på vår Borderlineenhet där man bedömt att pt inte uppfyller alla kriterier för emotionell instabil personlighet men framkommer drag av osjälvständig och depressiv personlighet. Det framkommer fortfarande mycket ångestproblematik, dystymiskt stämingsläge. Fortfarande återkommande depressioner med tankar att inte vilja leva längre, inga aktiva planer. Pt har helt nedsatt arbetsförmåga både för generella arbetsmarknaden och anpassat arbete. Som en del dock i den medicinska rehabiliteringen rekommenderas att pt får läsa kurser till hösten. Jag rekommenderar aktivitetsersättning i ytterligare 1 år efter den aktuella slutar."
Jag är nöjd. Eller säger man så? Jag är inte nöjd med att jag fortfarande är sjuk och inte kan ta hand om mig själv och vadar runt i mitt pissiga träsk, men jag är nöjd med att läkaren var lyhörd och rak och hade läst mina journaler och sammanfattade mig och min situation bra. Om knappt en vecka skall jag till Försäkringskassan och då tar jag med mig det här, hoppas att det skall gå bra. Skall fråga då också om min handläggare kan rekommendera någon ny läkare åt mig på vårdcentralen, så jag har någon att vända mig till med funderingar om medicin och annat. Har ju Lergigan och Theralen nu, har bara tagit Lergigan vid några tillfällen hittills och de har varit okej. De gör mig inte helt ångestfri, men de zonkar mig inte som Sobril (som inte heller får väck ångesten, jäkla skräpbenso) i alla fall. Funderar fortfarande av och till på om jag kanske inte skulle äta antidepressiva ändå, även om de jag testat hittills aldrig varit värda besväret riktigt. Har inte testat Voxra och liknande preparat som går på dopamin, det kanske skulle hjälpa... Ja, ja, det ger väl sig. Oroar mig redan för att gå in i en djup vinterdepression, brukar bli sämre av mörkret och kylan. Annars får de skriva ut ett recept på tre veckors solsemester åt mig, det vore fan något!
Har börjat med psykologipluggandet nu, det känns bra. Boken är lättläst och greppbar, jag har redan bestämt vad mitt fördjupningsarbete skall handla om och jag tror att jag kommer klara av kurserna utan att slå pannan blodig mot skrivbordet.
Ikväll skall jag dansa för tredje gången denna veckan, skönt. Hoppas att det i kombination med mitt projekt för september månad, att vara vegan och inte äta godis, skall göra mig lite piggare och må bättre. Detox, baby, detox. Och just det, vill man följa veganprojekter som jag kör tillsammans med Erik och Steve så kan man läsa vår blogg: http://veganprojektet.blogspot.com/
1 kommentar:
Hej jag vet inte hur jag hittade din blogg men har läst några gånger, hoppas du inte tycker det är konstigt, jag menar jag känner inte dig. Men tänkte ba säga att jag gillar din stil och så känner jag igen mig så sjukt mycket i det du skriver! Det känns rätt skönt, när jag just flyttat till en annan stad och istället för sömn får en massa idiot-ångest, att nån annans ord rensar upp lite i skallen... Tack för det.
Skicka en kommentar