We are the pixels on a screen and we feel nothing

Vaknade på rätt sida sängen idag, åtminstone lite grann. Vaknade innan alarmet gick av på mobilen, tog med Tetris ut på en promenad, har ätit frukost för en gångs skull och har tvättid senare idag. Skall dammsuga och småplocka lite så det är fint här hemma. MEN det var inte det jag skulle säga... Tog just djävlar-anamma-mod till mig och ringde Rolf, den privata psykiatern, och han svarade! Vi pratade lite grann men han satt lite dåligt till, jag skall ringa till honom efter fyra igen. Var så nervös att jag var darrig på rösten och är alldeles skakis och tårögd nu, men jag ringde. Jag ringde, jag ringde, jag ringde, alldeles själv utan att någon sa till mig eller höll en pistol mot min tinning eller höll mig i handen som stöd. Rolf lät snäll, som en farbror, tror han är ganska gammal. Det lät så på rösten. Nu måste jag samla mig och aktivera mig till klockan blivit fyra så jag fixar att ringa igen. Uppdaterar när jag pratat med honom igen. Gud hjälpe mig!