Jag är inte riktigt med på noterna. Känns som att jag kan brista i gråt eller gapskratt ungefär när som helst, hjärnan är inbäddad i fetvadd och jag är allmänt klumpig inifrån och ut. Fortfarande tjock och en hånande siffra på vågen som är över min smärtgräns, fula blemmor i hela ansiktet och svett överallt. Försöker peppa mig med Santogold och CK, små danssteg mellan städtagen, lite folköl och benso. Samtidigt som jag avskyr att må såhär och gå runt i ett fisljummet töcken så älskar jag det. Ingenting känns riktigt, törnarna tar inte lika hårt.
En kedja är inte starkare än sin svagaste länk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar