Just ja, det var så konstigt igår... Jag hade lite tid att slå ihjäl när jag väntade på bussen hem från Borås, och kom då att tänka på en tjej som låg inne samtidigt som jag en gång för nog ganska exakt tre år sedan. Det var på avdelning fyra, psykosavdelningen, och hon hette någonting på E i förnamn. Jag hamnade på elitknäppgöksavdelningen eftersom det inte fanns plats någon annanstans, minns att jag tyckte att det var lite spännande; lite som en safari. Hon som hette någonting på E hade långt, ljust hår och var yngre än jag, klädde sig somrigt fastän det var vinter, snurrade runt i korridorerna och såg glad ut och tiggde cigaretter på spanska. Henne kom jag att tänka på, och någon minut senare mötte jag henne på gatan. Hon hade en gul täckjacka och ett ansiktsuttryck som speglade att hon inte riktigt hade alla hästar hemma, hon var fulare än jag mindes. Hon hade blivit lite lönnfet.
Ansiktet är nyduschat och lent och sönderkliat. Pill, pill, pill.
Om två timmar öppnar Ica. Skall köpa bullar till frukost, helst med vaniljkräm, och mjölk och julmust och en ny tandborste måste jag ha. Skulle varit fint att äta frukost med Jennie, känns det som, jag saknar henne. Hon är söt och rolig, tror att hon skulle förstå mer än de flesta om jag berättade om mina glapp i verkligheten. Hade jag fått lägenheten på Siriusgatan hade jag kanske till och med kunnat göra det, på riktigt. (Jag har förresten invigt min psykolog i en plan på hur vi skall försöka skaffa någon slags förtur i bostadskön åt mig förresten. HAH!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar