Jag skriver väldigt sällan nu, kanske för att orden i huvudet skall vara just i huvudet och ingen annanstans. Det mesta är som vanligt, fast mitt hår är kort och min hud är brun. Terapin känns omotiverad men jag försöker ändå ta mig dit, tydligen är jag typ ”inspirerande” för de andra patienterna i gruppen... Blir väl så när man har lite erfarenhet och en stor mun full av ord att linda in folk med.
Har sökt två kurser på Komvux, som sagt, Matematik B och Historia A. Matten lär bli ett helvete, men jag behöver ha den för att kanske en dag kunna läsa något på SLU, och historia har ju blivit obligatoriskt sedan jag tog studenten så det MÅSTE jag ha godkänt i. Mitt enda IG från gymnasiet, det är väl just typiskt... Och ja, studenten, gymnasiet, fan, det är fem år sedan nu. Inte konstigt att jag känner mig som en alien när jag ser artonåringar sitta och smygröka och prata skit vid skolan här intill, jag är ju hundra år ifrån och tusen resor klokare.
Förändringens vind är svag, men den finns, och den kommer tillta.
Just ja, jag måste få gnälla lite också. Lipa ut. Har mer och mer insett hur illa jag tycker om energitjuvar. Alltså inte de som har bilen på tomgång eller slösar på kranvatten eller skiter i att panta burkar, utan de som stjäl MIN energi. (Eller ja, andra människors också för den delen, kanske... Men mest min.) Jag syftar på de personer som hela tiden vill åt allt ljus i varje rum, som bara utgår från sitt eget perspektiv, som står och hoppar och skriker ”mig mig mig mig mig!”, som vill ha allt på en gång utan att jobba för det nämnvärt- även om det mest visar sig på ett subtilt sätt. De som aldrig riktigt lyssnar, utan bara väntar på sin tur att få prata. Det kan vara bortskämda människor, det kan vara folk med bokstavsdiagnos, det kan vara borderlinekids, det kan vara de med sociopatiska drag, det kan vara ensamma mobboffer- jag är trött på hela bunten, jag har slösat kraft på allesammans. För såhär är det: jag är inte blind. Jag är inte döv. Jag är inte heller elak. Jag märker (oftast) väldigt lätt vad det är folk är ute efter, och jag ger respons på det när JAG vill och orkar. Vill jag ha något litet, gnälligt och hoppigt att sköta om så skaffar jag en hundvalp till.
Givetvis förtjänar alla människor att bli sedda och att bli validerade, men man behöver faktiskt inte gå runt och slita i folks tröjärmar och spela drama queen för att få det. Så. Sluta tigg. Sluta sno min energi. Väx upp. Skaffa ett liv. Det gäller de som stal förr, de som stjäl nu, de som kommer att stjäla i framtiden. Lägg ägg, era töntskallar. Ta ansvar för er själva eller åk på uppfostringsanstalt och lär er lite hyfs, är det så djävla svårt? (Jag har själv känslomässiga problem och vet att det KAN vara så djävla svårt, men allvarligt... Kan jag så kan ni. Faktiskt. Skit ner er. Hejdå.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar