Idag svalde jag den sista kapseln, sista dosen Lyrica. Från och med imorgon äter jag inte ens 50 mg, jag äter... ingenting. Det är slut nu, och jag skall fan klara det. Har haft en ganska tung vecka på den här låga dosen, jag fick vidrig ångest i måndags natt när jag åkt ut till Hisingen för att sova med Henrik, slutade med att jag fick ta vid-behovs-medicin och låg och grät tills jag däckade av ångestutmattning och benson i ett annat rum. Klarar inte av att vara io närheten av någon när jag mår så, det gör bara ont.
Har varit trött också, väldigt trött, och jag får inte in saker och ting i skallen. Har suttit flera dagar i rad och försökt och försökt och försökt att plugga, att få in text i huvudet och klara av att analysera den, omformulera den och svara på frågor kring den, men det går inte. Det är som att hälla vatten på en gås. Jag har extremt svårt att få fokus på något alls, hjärnan är bara som ett tyst virrvarr och jag känner mig som en tung sten mesta delen av tiden. Jag är lynnig och lättirriterad och störs i princip av allt och alla, nerverna ligger på utsidan av huden och det känns som att hela världen petar på mig. Vill bara gömma mig och vara ifred. De korta stunder jag är på bättre humör försöker jag ta tillvara på, men de kommer främst på natten. Har vänt dygnet senaste veckan, drygt, har inte somnat före fem på morgonen många nätter nu.
Igår var Leonora här, det var skönt att ha henne här trots min svacka. Vi hade en mysig kväll med tända ljus kring Earth Hour, pratade och kollade på film och bara var. Tycker så hemskt mycket om henne, skall försöka åka och hälsa på henne i Ed när jag kommit tillbaka från Öland. Hoppas att jag inte dippar mer nu när medicinen satts ut helt, man kan ju ana vår i luften allt oftare nu och jag vill inte ligga orubblig i sängen med blytung kropp, illamående mage och neddragna persienner då. Jag vill ut, jag vill andas, jag vill röra på mig, jag vill orka vara social. Svarar knappt ens på SMS längre, absolut inte telefonsamtal.
Längtar tills på onsdag, då bär det av till Öland. I och med att jag åker mitt i veckan så betyder det att jag måste vara klar med insändningsuppgiften i historia tills dess, hur det skall gå med tanke på min akuta ADD-liknande idiothjärna som inte kan ta in något vet jag inte... Stress, ångest, frustration, kukens djävla helvetes fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar