Jag har ont i:
- huvudet
- bröstet
- buken
Dov smärta som successivt får fäste kring blindtarmen eller livmodern eller vad fan det nu är som bor där inne och gör ont, om det blir som det blivit förr då jag hamnat på sjukhus av skiten vet jag inte vad jag gör. Explode this body off of me.
Svettades som en gris när jag somnade på sena efternatten efter timmar av overklighetskänslor och ett förskräckligt sug efter att vilja skära mig. Jag lyckades låta bli, men det är verkligen obehagligt när det bokstavligen skriker i huden. Feberdrömmar härjade och förvirrade mig, jag känner mig så ensam att jag snart slår knut på mig själv. (Det är slitsamt att orka när någonting som ligger så väldigt tätt intill hjärtat samtidigt känns ljusår bort- rent geografiskt handlar det väl kanske om trettio mil.)
Skall gå bort till Lena efter att jag duschat nu, hänga med henne och Robin och pilla med kameran. Imorgon åker jag kanske in till Göteborg, med eller utan sällskap, blev förstås ingenting med det idag eftersom jag låg i koma fram till klockan fyra i eftermiddags.
Ibland är man för stor, och ibland är man för liten.
22:50
En enkel sammanfattning: blä.
1 kommentar:
Även om jag inte känner dig något nämnvärt, förutom bilddagboken och att man lär känna i bloggen, så blir jag glad, nästan stolt när du skriver att du lyckades stå emot. You go girl!
Den senaste tiden har jag inte haft att det skriker i huden, däremot att jag varje gång jag andas in blir sjuk illamående (heja spyfobi) och hela mitt huvud vrålar "DU VET ATT DET ENDA SOM TAR BORT DET ÄR ATT SKÄRA, SÅ SKÄR, DITT JÄVLA PUCKO". Hemska idiotiska känslor. Tänk om det fanns mirakelpiller.
Skicka en kommentar