DBT:n idag var bra. Jag var trött och kunde inte riktigt koncentrera mig, ville helst sova, men det känns som att jag börjar få grepp om en ganska anmärkningsvärd bunt med saker nu. Det är tungt, men värt det. Jag vill så gärna bli av med reporna, mina hack i skivan, jag längtar efter att kunna sänka garden och allt motstånd med den.
Stockholm var bra. Något av en vitamininjektion i hjärtat, faktiskt. Jag log och skrattade äkta och mycket, solen sken såväl mot ansiktet som inuti huvudet. Jag hade en del fysiskt bagage med mig upp, men allt annat lämnade jag hemma. Träffade Emil som jag inte sett på flera år i fredags, det var fint att se hur han utvecklats i rätt riktning men ändå lyckats bibehålla sig själv. Vi promenerade i solen, pratade om ungefär... allt, åkte ut till hans mammas lägenhet i Sundyberg och passade hunden när hon jobbade natt. Kollade på ultimate fighting, åt onyttigt, rökte gräs, bevittnade en djävligt suspekt grej i en park, mindes gammalt och byggde nytt. Vid lunchtid i lördags träffade jag Fredrik och min spontana reaktion när vi sågs på Sergels torg var att börja asgarva. Han gör mig så genuint glad. Vi gick på stan och jag var smått speedad av godis från tablettasken, vädret var så underbart att inte ens Marcus skugga kunde kasta sig lång över mig. Mitt i allt och mitt i stan sprang jag på Lotta också, det var första gången vi sågs. Hon sällskapade med mig och Fredrik och jag mådde verkligen BRA.
Framåt kvällen drog vi hem till Fredrik, började göra oss iordning för kvällens festligheter och fick sedan sällskap av Sara och hennes ex. Grogg och skratt, smink och pepp. Kom lite sent till VIP-stunden innan klubben drog igång på releasefesten, men det gjorde ingenting. Fick en gratis bok som Simon G signerade, vi småpratade lite då och då under kvällen och ju mer fulla och bänga vi blev desto roligare var det. Han sa att om jag hade åldern lite mer inne och bodde i Stockholm så skulle ”vi ju lätt vara ihop” och att hans mamma (som var en sväng på festen) tyckte att jag var söt, haha. Hela festen var hur som helst fantastisk, det var gratis fylla och piller och vi röjde som tokar på dansgolvet bland laser och glowsticks. Hånglade loss som en tok med Sara, som för kvällen såg omåttligt lesbisk ut, och även om jag är rak som en pil i min läggning så är det ändå gott med kyssar.
När festen var slut och benen knappt bar längre åkte jag och Fredrik hem till Hammarbyhöjden och småpratade fint för att sedan sova gott. Gjorde ingenting särskilt under söndagen innan jag åkte hem, tog det mest lugnt, pratade massor, gick en sväng på mitt älskade Åhléns. På tåget fick jag ingen sittplats eftersom SJ är utsugande fitthoror, men det fungerade bra att ligga på golvet och lyssna på musik och längta efter Tetris.
Det är sorgligt, men jag känner i vanlig ordning att jag inte förtjänar att ha det roligt och må bra. Att det alltid finns ett pris att betala, och tusen hakar. Att det säkert inte är värt det. Men nu, just nu i skrivande stund, mår jag bra. Jag blev bekräftad, uppskattad och validerad bland mina vänner i Stockholm, jag gick inte runt i för stora skor och alla stenar i fickorna kändes som bomull.
1 kommentar:
Låter härligt, jag är glad för din skull.
Skicka en kommentar