Förut klibbade jag av svett, nu klibbar jag av hudkräm. Vägde mig säkert tio gånger innan jag klev in i duschen; fel siffror men på rätt väg. Hade lagt fram rakblad och allt, men tänk för att nu var jag minsann så djävla duktig att jag lät bli att skära mig, hah... Gömde mig i tvållukt och vände och vred på mig själv framför spegeln istället.
Malmö på fredag antagligen, men om jag vill ha resesällskap med Lodan blir det till att ta ett tåg 05:50 på morgonen. Det är så tidigt på morgonen att det finns inte, jag brukar ju gå och lägga mig så dags. Men det vore så skönt med sällskap utöver Tetris, iPod och benso, någon att luta axeln mot när jag blir trött och nervös eller kommer att tänka på Jesper. Vet inte vad jag skall göra när vi kommit fram dock, Lodan skall på arbetsintervju och Li och Jon är inte hemma och lediga förrän på sena eftermiddagen. Funderar på att leka att jag är med i en musikvideo tills mina dagmammor blir tillgängliga, gå längs gatorna med hörlurar och stora solglasögon, lite som i den där gamla Antiloopvideon. Kanske även uppsöka en någorlunda bekväm buske där jag och Tetris kan bygga bo och ta igen oss.
Det är så mycket i veckan. Jag är glad över det men samtidigt har jag så hårda humörsvängningar att jag inte alls vet hur jag kommer att klara mig. Känner mig som ett litet barn när jag sitter här och saknar mamma, vill falla ihop som för tre år sedan. Det var mars/april då, det är mars/april nu. Mamma och pappa var i Brighton då, de är i Brighton nu. Jag skar mig och läkarna ville inte att jag skulle vara ensam hemma, fick mig att ringa Eskils mamma och sedan bo hos dem resten av veckan, var låg och trasig, Marcus var i mig så starkt, jag åt Remeron och drömde om världens undergång. Då. Det var då. Och nu sitter jag här och känner mig tom.
Det finns så mycket död vävnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar