Det här är en brytpunkt. Även om jag bryter ihop så är det dags att avbryta. Det här håller inte. JAG håller inte. Min kropp är utmattad som efter en avtändning, bröstet ekar av tomhetskänslorna som tagit vid när stormen klingat av.
Impulsivt åkte jag ner till Malmö igårkväll, orolig och nervös men förväntansfull. Kortfattat kan utflykten beskrivas som att kastas ett par år tillbaka i tiden, ner i ett mörkt hål där allting skriker och ingen nådastöt kommer. Jag känner mig som ett påkört djur som lämnats att självdö i dikesrenen.
Hey little apple blossom
what seems to be the problem?
All the ones you tell your troubles to
they don’t really care for you
Om någon kan se mig i ögonen och säga att de inte ljuger, någon som vet vad jag varit med om och hur jag mår... Om någon då har mage att faktiskt ljuga, då ger jag upp. Då släpper jag all tillit och faller tusen steg tillbaka. Jag vill inte tro att någon jag älskar bara är ett fantasifoster, en naturtrogen målning full av synvillor. Jag vill inte tro att jag förtjänar att behöva gå igenom det här en gång till.
Lots of girls walk around in tears
but that’s not for you
You’ve been looking all around for years
for someone to tell your troubles to
När jag låg på hans bröstkorg hörde jag något som slog där inne.
Det lät som ett hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar