Uh, min psykolog ringde just och jag fick dåligt samvete över att jag inte pallade åka till Borås idag... Han lät nästan lite syrlig och undrade om det var något viktigt jag skulle göra i eftermiddag eftersom jag kände att det blev för krångligt rent transportmässigt att åka till individualterapin. Kunde inte med att säga att jag skall till Herrljunga och tatuera mig, slingrade mig rätt dåligt istället.
Tänkte en del inatt, på åt vilket håll saker och ting lutar, var mina tankar landar hårdast, hur hjärtat slår, vad magkänslan säger. Att ibland känns det för bra för att vara sant, och ibland känns det så dåligt att det nästan inte finns.
(Let’s go down the waterfall.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar