En handfull vassa verktyg uppradade på badkarskanten, men jag skar inte. Jag fantiserade ihop farliga telefonsamtal, men jag ringde inte. Tankar som letade sig långt in i medicinskåpet, men jag svalde inte.
Jag orkar inte ens skrika på hjälp.
Är så trött, vill bara kräkas och sova bort allt, men somnar jag kommer mardrömmarna. Jag vet inte vad som är verkligt ens när jag är vaken; i sömnen skruvas allting åt ytterligare några varv.
Jag har svårt att tro att någon kan inse vidden av det här, kanske särskilt inte jag själv. Så jag ler snett, drar fingertopparna över ansiktet och lägger mig framför TV:n.
3 kommentarer:
Om jag såg ut som du skulle jag bara sitta framför en spegel och titta på mig själv, och må jättebra hela dagarna.
tyvärr spelar inte skalet någon roll när all skit där under lyser igenom. tyvärr spelar inte någonting någon roll när det inte bara är jag själv som förstör för mig själv.
Starkt som fan att stå emot. Du kan!
Skicka en kommentar