I torsdags åkte jag till Alingsås, kom iväg trots att dagen inleddes med så hård yrsel att jag fick rusa från TV-hörnan till köket för att spontankräkas i diskhon. Jag var trött och mådde illa och nickade till på tåget, men väl framme mådde jag bättre. Gick hem till Lena och Robin, som jag sedan sov hos, och sedan mötte jag upp Emma och Joakim och vi gick till fotbollsplanerna dit gamla gymnasiekompisen Emelie kom med sin pojkvän och deras tre dvärgpinschers. Tetris lekte mer entusiastiskt än på länge, hon hade så himla roligt med de där ettriga småttingarna, det var fint att se. Framåt kvällen gick jag till Daniel och hängde med honom och Anna, drack lite öl och pratade om allt mellan himmel och jord. Trevlig. Drog sedan vidare till mitt gamla hemkvarter Citronen och hälsade på gamla killgänget som hängde där. Var tillbaka hos Lena och Robin vid midnatt och sov gott i deras soffa. Dagen därpå träffade vi Lenas bror och hans hund och gick till Tallhyddan med dem och Emma och Joakim och åt glass i solen. Det var så skönt att kunna sitta i linne, vara i vant sällskap och må mer än okej. Sedan mötte jag Therese, som jag inte träffat på nästan ett år. Det är mycket som hänt på den tiden, och mycket som hänt sedan vi umgicks frekvent, en del bra och en del dåligt. När det var dags att åka hem på kvällen var jag trött och kände mig kluven. Nej, jag ångrar inte att jag flyttade till Göteborg, men ja, jag saknar mycket från Alingsås. Eller, inte Alingsås i sig, men just känslan av att bo i en lite mindre stad och närmare mina vänner. Tryggheten. Även om jag var deprimerad och mådde skit i Alingsås också, även om jag vantrivdes där jag bodde och äcklades av mina grannar, även om jag kvävdes av att ha bott i samma lilla stad i nästan 22 år, så var jag aldrig lika ensam där. Jag kunde inte isolera mig på samma sätt, försvinna lika mycket som jag gjort och gör här i Göteborg. Murarna jag staplade upp kring mig själv blev nog aldrig lika höga. Jag hade lättare att vara spontan där, här blir saker lättare till stora projekt för mig. Kanske är det helt enkelt mer anspråkslöst rent allmänt att bo i en småstad, och sedan är jag nog ingen stadsmänniska heller. Skulle aldrig klara av att bo i Stockholm tror jag, och ens tanken att bo i en jättestor stad som New York eller liknande ger mig bara svindel och känns ungefär lika rimligt som att bo på en annan planet. Lagom är nog bäst, men när jag blivit äldre och fått mer ro i livet och kanske också en livskamrat så vill jag bo på landet.
Annars? Inte mycket nytt. Jag är trött. Jag har ångest. Var ute på en långpromenad med Tetris förut men kände mig bara irriterad och det gav mig dåligt samvete. Även om jag älskar min hund och även om jag inte ångrar att jag valt att bli hundägare så är vissa dagar djävligt jobbiga när jag är ensam och mår skit men ändå måste ha ansvar för någon annans välmående och stimulans. Folk jag mötte på promenaden vände jag blicken ifrån, ville inte se några ansikten eller möta några blickar, de fick bli skuggor som rörde sig i utkanten av synfältet. Ville skrika åt dem att de var fula och äckliga och kunde dra åt helvete, vilka de än var. Depressiv svärta malde runt runt runt i skallen och ville inte släppa hur raskt eller långsamt jag än gick, jag var nära till tårar flera gånger under promenaden, det är så mycket nu... Jag är så trött på mig själv och allt känns så förbannat svårt, jag vill bara lägga mig ner på marken och skrika som ett barn och avsäga mig hela djävla världen. Trött på att orka, trött på att vara duktig, trött på att stå emot, trött på att FÖRSÖKA.
När jag kom in i hissen och åkte upp till lägenheten kände jag hur mycket ångest som höll på att koka över, och när jag skulle servera Tetris mat bröt jag ihop och fick gå in i badrummet och sätta mig och tjuta. Sedan slutade jag vara duktig, slutade jag stå emot.
Men jag drömmer om att resa, långt, långt bort. Någonstans där allt inte är lika grått och kallt. Hitta en plats på jorden där jag hör hemma, där jag kan slå rot, där någon väntar på mig och säger att allt kommer bli bra- och menar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar