I ungefär åtta timmar har jag försökt förmå mig att dammsuga. Om det gått bra? Nej. Har bara suttit och lökat, ätit vaniljyoghurt och müsli (ny besatthetsmat), träffat mamma en kort stund. Är så satans djävla helvetestrött hela tiden, känns som om blodet är alldeles ljusrosa och värdelöst där inne i alla kärl och ådror... Lyckades göra ”en Karin” förut också, stoppade på mig hemtelefonen i byxfickan när jag skulle gå ut. Jag saknar Karin.
Snart kommer Johannes och West, skall hjälpa dem att rycka bort en fästing (har redan plockat två idag, kräks på de vidriga krypfanskapen) och sedan blir det promenad. Måste köpa mer yoghurt, kanske chilinötter också... Och meckcigg.
I övrigt känner jag för att skicka iväg en sval utskällning, mula med blötsnö tills luften nästan tar slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar