We are the pixels on a screen and we feel nothing

Pratade lite i telefon med en måttligt nykter mustaschman som var på väg hem, själv är jag lite småstukad så det var segt att lägga på. Hur som helst; när vi lagt på bytte jag kanal på TV:n och kom in i en scen i "Omen" som går på trean. I bakgrunden hörs kyrkklockor och gissa vem som reagerade på det...? Haha, just det. Just hon, den där avlånga figuren med storkben och lakritsnos. Hon tittade lurigt på TV:n och vred huvudet på sned och drog upp öronen, jag höll på att dö lite. Sedan tittade hon på mig och gnällde lite, men inget ylande kom den här gången. Historien slutar med att Tetris går bort till soffan och slickar på fjärrkontrollerna.