Ibland bara mår jag, rakt upp och ner. Inte dåligt, inte bra. Jag bara mår.
Det är inte som personlighetsstörningens tomhetskänslor. Det är inte som depressionens likgiltighet. Det är inte som yrselns suckar. Det är bara helt slätt, på gränsen till halt.
2 kommentarer:
Ibland, eller snarare ofta när jag läser dina inlägg kommer jag på mig själv med att nicka för mig själv och hålla med fullt ut.
Jag gillar hur du skriver, du har ett väldigt fint språk.
TACK.
Skicka en kommentar