Jesper är lika död som vanligt, men han har tydligen fått en gravsten nu. (Lena har varit där och satt en vit tobaksblomma, ganska passande...) Det är en enkel sten, i gnejs, med ett hjärta och Jesper W Molin. Född 25 februari 1986. Död död död död DÖD 10 januari 2006. Det är så konstigt, att Jesper aldrig kommer bli äldre än nitton. Nitton är ingenting. Nitton var ett helt liv.
I nederkanten av stenen står det "Vi har varit med om dig. Vi kan aldrig förlora dig.".
Jag skall åka till hans grav snart, någon dag när det känns rätt. Lägga handflatorna mot stenen, följa bokstäverna med en fingertopp, stava igenom hans namn och alla de ord jag hann säga till honom. De jag aldrig hann säga är en svart klump inne i bröstet och de kommer aldrig ur mig, även om jag lämnar en blomma, ett brev och en spindelmannenfigur vid hans grav.
Han är död, min vän Jesper. Han som höll min hand så många timmar när vi var vilsna och inte ens fyllt femton, han som gav mig min första kyss, han som log med hela ansiktet. Han som valde att dansa någon annanstans.
Musiken tonas ut
Mörkret sluter världen
Kvällen är slut
Vi önskar lycka till på färden
Den dansande mannen
Dansar på ändå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar