(TWO-HEADED GIRL.)
Göteborgsbesöket var fint. Illgröna pannkakor, lite Johannes Brost, skratt, nattpromenad till stjärnorna (där elljusspåret tog slut) och värme. Jag blev förtjust.
Jättetrött idag, åkte buss både till och från Borås. Busstiderna matchade min psykologtid dåligt också så jag fick sitta och drälla både före och efter sessionen med Björn. Däremellan var det desto mer intressant; jag var långsam och gömde mig i tröjan till en början, men sedan lossnade något och jag pratade lite om hur jag mått fram och tillbaka och upp och ner sedan senaste samtalet för två veckor sedan. Jag beskrev hur jag känt, hur jag mått, vad jag gjort. Sedan var det som en glödlampa poppade upp ovanför Björns huvud och han skämdes för att han inte tänkt på det innan. Han har ju hört mig berätta så mycket liknande, och han hade inte tänkt på det. Jag har inte heller tänkt på det. Tänkt på att jag kanske utöver borderline är bipolär. Manodepressiv. Han stökade iväg efter ett papper, en screening angående bipolaritet, där var femton påståenden som jag skulle svara ja eller nej på. Jag frågade på vissa av punkterna vad som egentligen menades mer exakt, Björn hjälpte mig och jag fyllde i mitt självutlåtande. Minst sju punkter skulle ha "ja" ikryssat för att en vidare utredning skulle bli aktuellt. Jag hade kryssat i elva. Så, nu blir det vidare forskning i frågan om huruvida jag inte bara har emotionellt instabil personlighetsstörning utan därtill också har bipolär sjukdom. Minns att BUP nosade åt det hållet, men de satte ju aldrig någon riktig diagnos på mig, och jag minns att Lena tog mig för manodepressiv och inte borderline i början av vår vänskap. Borderline, manodepressivitet och ADHD flyter samman på vissa områden, därför kan det vara så att ens symtom även kan leda till en extra diagnos utöver ens första. Jahaja, grattis till mig då. Fler bonuspoäng i sjukhuvudet att rassla med...
På bussen hem grät jag. Jag var inte lika trött längre, men ångesten flåsade mig i nacken och jag drunknade i musiken från mina hörlurar och tänkte att jag inte vill vara sjuk i huvudet. Jag vill inte vara störd, rubbad, i oordning. Jag tänkte på mardrömmarna inatt då jag vaknade en gång av att jag grät, en gång av att jag skrek. Jag tänkte på Emma och Jesper och döden.
Therese och jag möttes när jag gick hem från bussen, hon avledde mig lite och nu är jag blank. Blank och nästan lite hal, ingenting verkar fästa på mig nu. Jag är som en gås som spyr vatten över sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar